torsdag 18 juni 2009

Runka loss


Jag läser att socialministern vill förnya sexualundervisningen i skolorna.
En briljant idé - och jag har redan ett förslag:
Kalla det för guds skull inte ”sexualundervisning”.
Jag menar, det låter ju lika spännande som ”karpaltunnelsyndrom” eller ”integrationsproblematik” och känns lika sprittande som en långfredagsgudstjänst för radikala laestadianer.

Så här föreställer jag mig faktiskt att en lektion i ”sexualundervisning” kunde låta:
”Lystring. Detta är livmodern. Uterus. Förresten, för att se till att ni inte tappar koncentrationen kommer vaktmästare Hasse att gå omkring och peta på er med en kyrkstöt som 5b tillverkade i slöjden förra veckan. Bra. Kan någon peka ut klitoris för mig? Ja, Emma, tack, mycket bra - kan du visa på den här planschen nu också?”
Uff. Var det så det gick till när jag gick i skolan? Mina minnesbilder är suddiga, men så illa kan det väl inte ha varit?
(Idag är det väl bättre?)

Det jag
minns tydligast av ”sexualundervisningen”, det skedde inte ens i skolan, utan uppe på Badhusberget en solig sommarkväll i mitten av 80-talet.
Det var jag, P och S, vi satt på en bänk och vi var allra, allra bästa polare, ja sådär nästankära som kompisar kan vara när de är 15 och - okej, det förstod ni redan - lite fulla.
Vi drack Lahdenmellis, det kändes nytt och häftigt, och vi pratade ”killsnack”, och det kändes ännu nyare och häftigare.

Efter en stund gled samtalet in på det som bibelbevandrade brukar kalla för ”självbefläckelse”.
Ämnet hade uppenbarligen tyngt oss alla tre.
Jag började trevande: ”Hur ofta… eh, gör ni DET? På egen hand, liksom?”
P: ”Öh, hurså?"
S: ”Inte så ofta…”
P: ”Eller… det blir rätt ofta…”
S: ”Väldigt ofta!”
Jag: ”Ja, JÄTTEofta. Varje dag. Ibland flera gånger!”
P: ”Sant? Ni med? Jag trodde jag var ensam! Och pervers!”
S: ”Jag med! Fan vad härligt”.
Det var fantastiskt. Ingen hade nämligen berättat för oss att det var okej att runka loss. Inte så ofta som vi gjorde det i alla fall.

Vi bekände
allt om vårt tuppruskande. Vi pratade om olåsta toalettdörrar, instormande familjemedlemmar, mystiskt fastklibbade postorderkataloger och gömda papperstussar långt in under sängen, i dammet.

Och vi pratade om skavsår.

Det var ”livets hårda skola” på Badhusberget den där kvällen, fast skolan var ju inte speciellt hård, och lektionen skedde i ljummen sol medan eleverna tvingade i sig lika ljummen mellanöl som de låtsades tycka om.
Jag förutsätter att dagens kids får lära sig det vi lärde oss den kvällen under sin ”sexualundervisning”. Fast utan öl.
Och jag förutsätter också att de, förutom tuppsruskeri och snigelrullande, får lära sig se på sex med lite modernare glasögon:
Som till exempel varför Kate Perry sjunger ”I kissed a girl and I liked it” och klättrar på topplistorna - samtidigt som man aldrig någonsin får höra ett pojkband sjunga om hur härligt de tycker det är att böga med varandra.
Det vore kul att få höra vad det beror på.
Och det vore riktigt kul att få höra en stammande biologilärare förklara det för sina högstadieelever.

Kära lärare, jag önskar er lycka till med den förnyade ”sexualundervisningen”.
Ni lär behöva det.

(Publicerad den 27 september 2008 i tidningen Nya Åland)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar