tisdag 24 november 2009

Lägg ner, tantslem

Just nu attackeras vi av pumor, ”cougars”: Världen jublar när Madonna, 51, lägger vantarna på inoljade och vaxade fotomodellen Jesus Luz, 22. Sharon Stone, 51, får uppmuntrande tillrop för att hon fått 24-årige Chase Dreyfous på rygg. ”Visst, han är inte ens hälften så gammal som hon är, men vaddå – så har ju män gjort i alla tider. Sharon är en riktig cougar! You go girl!” skriver en upphetsad reporter på kändisskvallersajten ”Stupid celebrities gossip”.

En ”cougar”, om du nu skulle ha missat det hajpade uttrycket, är en äldre, framgångsrik och sexig kvinna som förlustar sig med mycket yngre män. Uttrycket myntades i den kanadensiska journalisten Valerie Gibsons bok ”Cougar, A Guide for Older Women Dating Younger Men” som kom ut redan 2001. Men det är först i år som cougartrenden har tagit ordentlig fart, inte bara med barnarovsexemplen ovan, utan också med tv-serier som ”Cougar”, en realityserie om 40-åriga Stacey, en framgångsrik kvinna som uppvaktas av 20-åringar.

En cougar, enligt Valerie Gibson, beskrivs bäst så här: ”En självständig, sofistikerad, åtråvärd och sexig äldre kvinna som vet exakt vad hon vill ha – och det är massor av sex med yngre män. Vad hon inte vill ha är barn eller förhållanden.”

Massor av sex med unga män. Inga barn. Inga förhållanden.
Jamen du, vad härligt! Det är väl fint att kvinnor tar för sig. Eller?
Nej. Det är det inte. Det är inte det minsta härligt. Det är faktiskt lite vidrigt. Det är vidrigt eftersom nyckelorden är makt och framgång. Vi pratar om ”framgångsrika” kvinnor här. Det är inga hemmafruar med trasslig ekonomi. De har inget med den glassiga cougartrenden att göra. Det handlar inte heller om kärlek. Det handlar om rika kvinnor med status och makt som skaffar sig leksaker med magrutor.
Det är alltså exakt samma sak som när valfri mäktig man i 70-årsåldern gifter sig med en kvinna som skulle kunna vara hans barnbarn. Lika fel, lika äckligt. Lika dumt.

Att skrika ”You go girl” efter Madonna och Sharon Stone är således precis lika korkat som att utbringa ett fyrfaldigt leve för Silvio Berlusconi, gamle Monty Python-medlemmen Terry Jones och alla andra sextioplusmän som har lyckats med bedriften att ligga med flickor som är 30, 40 eller 50 år yngre än dem: ”Härligt gubbar! Ni är ett föredöme för äldre rika män över hela världen! Det är så skönt att se att ni inte nöjer er med gamla kärringar. You go boys! Dom leve! HURRA! HURRA! HURRA! HURRA!”

Nej, det fungerar ju inte så. När en äldre, framgångsrik man lägrar en ung kvinna blir han omedelbart stämplad som gubbslem, gubbsjuk eller rätt och slätt äcklig – oftast med all rätt. Men när en kvinna sliter brallorna av en yngre man med vaxad bröstkorg och rejäl donge, då är det ”självständigt”, ”fräckt” och ”företagsamt” – och istället för allmänt fördömande blir resultatet en ny trend. Jag tänker liksom: Vaddå cougars? Ser ni inte att det handlar om hederligt gammalt tantslem?

Visst, man kan ju resonera som redaktören på skvallerspalten ”Stupid celebrities gossip”, som menar att män alltid har gjort så och därför är det minsann kvinnornas tur nu. Hm. Få se nu, om jag har uppfattat det rätt: Efter hundratals år av äldre mäns imbecilla lammköttsjakt vill kvinnor nu bete sig lika illa – bara för att de kan. Det låter ju inte speciellt smart. Två fel blir som bekant inte ett rätt. Med samma sorts rättviselogik kan man hävda att manliga diktatorer har bragt miljontals människor om livet genom världshistorien – och därför är det inte mer än rätt att vi låter några kvinnliga diktatorer göra samma sak nu. Männen fick ju!

Det är faktiskt anmärkningsvärt vilka vansinnigheter cougarkvinnorna kommer undan med bara för att de seglar under något slags jämställdhetsflagg och beväpnar sig med slagord som ”nu är det kvinnornas tur”. Tänk dig till exempel att ett dejtingföretag skulle ordna nationella konvent för äldre, rika och uttråkade män som vill träffa yngre kvinnor. Sådana konvent skulle bli bombhotade, äggade, bojkottade, anklagade för pedofili och utjagade ur landet.

Men de populära cougarträffar som under hösten anordnas i USA lockar journalister från hela världen. Intresset är rekordstort. De glammiga träffarna är till och med så populära att alla inte får plats. Ingen pratar om osmaklig gumsjuka eller om tantslem – inte ens fast deltagarna helt öppet erkänner att de söker sig till yngre män eftersom männen i deras egen ålder ”börjar sakna energi”. Och de säger det med ett fräckt leende på sina åldriga, hårdmålade läppar.

Herrejösses, tänk dig att en mogen man som intervjuas av internationell press skulle säga något liknande om jämnåriga kvinnor. ”Ja, du vet, när jag kom upp i 60-årsåldern insåg jag att kvinnorna i min egen ålder började bli lite... ja, sladdriga. Så nu ligger jag bara med yngre kvinnor. Jag blir så energifylld och lycklig av det.”

Det skulle bli ramaskri. Det skulle hotas med pungsparkar, svarta tidningsrubriker och förlorade jobb.
Nu vill jag för säkerhets skull klargöra en sak här: Förhållanden kan se ut på många sätt. Kön, ålder och sånt spelar förstås ingen roll – så länge det någonstans är på lika villkor. Kärlek klarar åldersskillnader, inga problem där.

Men cougartrenden har förstås inte ett skit med kärlek att göra. Den handlar om äldre kvinnor som leasar förströelse för stunden eftersom de kan. Cougartrenden handlar inte om frisören Bettan, 43, en MILF som har en smaskig affär med grannens 23-årige son – den handlar om makt.

Än så länge är cougartrenden främst en amerikansk företeelse. Men visst märker man att sättet att tänka har spritt sig till Sverige också. Nu, när svenska män efter åratal av hård träning och offentliga bannor äntligen har fattat att man aldrig, aldrig, ALDRIG ska gå på strippklubb – då trängs tusentals skrikande medelålders kvinnor framför en halvnaken, juckande Martin Stenmarck på något som kallas ”Ladies Night”. Men då kallar man det inte för äcklig objektifiering. Då kallar man det för en mysig kväll med tjejkompisarna.

Så till alla potentiella cougars där ute vill jag bara säga: Var inte löjliga nu – dra in klorna och ge er på män i er egen ålder.

(Publicerades i tidningen amelia, november 2009)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar