Skärp dig, tisdag!

Tisdagen borde skärpa till sig. Tisdagen ligger pyrt till.
Ja, det cirkulerar till och med rykten om att tisdagen kan komma att förlora sin status som internationell veckodag – om inget drastiskt händer snart.
Vad jag talar om? Enkelt: Tisdagen har misslyckats. Kapitalt. På grund av usel marknadsföring och ett häpnadsväckande ointresse för PR och varumärkesbyggnade finns det snart inte en endaste jävel som bryr sig om tisdagar längre.

Alla hatar måndagar. Måndagen har som bekant profilerat sig som dagen det är okej att totalt bajsa över. Folk gillar inte dagen, men talar i alla fall om den. Onsdagen är känd som lill-lördag, torsdagen är ”nästan helg”, fredagen är ”wohooo, thank God it´s Friday”, och sen har vi ju helgen i all sin härlighet, med lördagssex och söndagsångest. Kända från verkliga livet. Men tisdagen. Suck.

Den ligger där som ett satans mähä, platt och menlös, och försöker liksom gömma sig mellan två högprofildagar. Ryggradslöst, käre tisdag! Fegt!
… men inte förvånande. Tisdagens PR-folk har länge jobbat på en pinsamt låg nivå.
De övriga andra veckodagarna har lyckats nå ut till den livsviktiga nöjes– och kulturvärlden: Bill Murray har måndag hela veckan, onsdag har skrivit långtidskontrakt med fotbollslaget Sheffield Wednesday OCH dottern Wednesday i filmerna om familjen Addams, torsdagen snuvade nyss – efter mycket skicklig lobbyverksamhet – oväntat fredagen på Dagens Nyheters populära ”På Stan”-bilaga… man kan fortsätta hur länge som helst.
Tills man kommer till tisdag. Trista tisdag.
Tisdagen har… ”Ruby Tuesday” med Rolling Stones. Från 1966.

HALLÅ! Det går inte att leva på gamla meriter i all evighet. (Fastlagstisdagen kunde möjligen rädda tisdagens rykte om det inte vore för det faktum att den bara inföll en gång om året. Dumsnålt, tisdag!)
Nej, det går inte att leva på gamla meriter. Men det är precis vad tisdagen gjort medan de andra veckodagarna har lobbat, knutit kontakter och gjort sig synliga. Och på grund av det utbredda missnöje med tisdagen ryktas det alltså om att dagen är farligt nära att förlora sin status som veckodag. Men är det verkligen det vi vill?

Jag tror inte det.
Jag menar, vi vet ju aldrig vad vi får istället. Plötsligt kanske vi står där med en sprillans ny ersättare, en särimnsdag eller en mörsdag eller vad vet jag, som kanske känns tuff och fräsch i början, men som en vacker dag visar sig vara talesman för frimurarna eller Sverigedemokraterna eller för bärandet av plommonstop. Då kommer vi att sakna den gamla tråktisdagen.

Därför vädjar jag direkt till dig, tisdag: Ryck upp dig innan det är för sent! Fånga dagen! För det finns inget sorgligare än en veckodag som har gett upp. Vi vill se nya tuffa tag! Vi vill se uppkäftighet! Nya idéer! En låt, en blogg, vad fan som helst, bara det får folk att skina upp på måndagskvällarna, knyta näven i ren glädje och tjoa för sig själva: ”I morgon är det ÄNTLIGEN tisdag!”

PS. Bara ett tips, tisdag: Anlita inte bandet Stonecake igen. Deras låt ”Tuesday Afternoon” gjorde mer skada än nytta för ditt rykte. DS.

(Publicerades den 4 januari 2007 i tidningen Nya Åland)