Blogg att älska till

Bok på gång

2011-01-10T10:06:00.002+01:00

Jag uppdaterar inte så mycket nu. Jag lägger istället allt krut på att spara texter till en ny bok. Den ska komma ut i sommar, om inget går åt helvete på vägen.

Wish me luck. Och köp boken när den kommer ut. Tack.

Att nästan vara Hans Koppel

2010-11-08T09:00:00.002+01:00

Det var ytterst nära att jag blev superkändis i onsdags.
Då avslöjades nämligen pseudonymen Hans Koppel.
Det var veckans händelse i Stockholms medieplaskdamm, men jag är säker på att ni, kära upplysta och intelligenta läsare, också uppmärksammade det.
Så här var det: 2008 skrev Hans Koppel en av de roligaste böcker jag läst: ”Vi i villa”. Jag skrattade på gränsen till läckage. I romanen driver författaren vilt med Svensson- och förortslivet. På pricken. Läs den.

Bok nummer två, ”Medicinen”, kom 2009, och utspelar sig på en kvinnotidningsredaktion – faktiskt samma redaktion som råkar vara min arbetsplats. Den boken hyllades också.
Ju fler som läste, desto fler undrade: Vem fasen var Hans Koppel?
Tidningar och kulturprogram tävlade i att gissa. Namn slungades åt alla håll. Jag var inte sämre, ville också spekulera. ”ALEX SCHULMAN!” skrek jag. ”ULLA SKOOG!” skrek jag. ”NADJA MATTSSON!” vrålade jag, rätt ut, utan att ens veta om Nadja Mattsson existerar. Men jag blev så tagen. Alla blev tagna. Alla ville veta vem det var som skrev så roligt och elakt om villaliv och om arbetet på en kvinnotidning.

I den vevan fick jag mejl från inte mindre än tre gamla kollegor. Som spekulerade vilt, som var lika tagna som alla andra.
Och hör nu: Alla tre hävdade att det var jag som var Hans Koppel.
Inte klokt.
Låt mig citera ur ett av mejlen:
”Ha! Du lever ett typiskt svenssonliv i radhus. Check. Du är gift och har barn. Check. Du jobbar på amelia. Check. I dina bästa stunder är du en hyfsad skribent. Check. Och lagom cynisk. Check! Du kan lika gärna erkänna, HANS!”
Jag blev förstås kolossalt smickrad.
Lilla jag? Med de här svettiga händerna, den gudsförgätna kroppshållningen, det vittrande självförtroendet – skulle jag verkligen kunna skriva en så bra bok?

Men ju fler gånger jag läste mejlet, desto mer sannolikt lät det. ”Vi i villa” kunde faktiskt handla om mitt radhusområde. ”Medicinen” utspelar sig på mitt jobb. Ja, herregud. Det kändes så sannolikt att det plötsligt började kännas sant.
”Det är mycket sannolikt att det är jag som är Hans Koppel”, sa jag för mig själv. Det kändes underbart. Jag blev euforisk av mitt överraskande avslöjande. Berömmelsen, erkännandet – äntligen skulle jag bli någon. ”Hej, det är sannolikt jag som är Hans Koppel.” Svindlande!
Det var bara en liten detalj som störde: att jag de facto inte var Hans Koppel. Detta faktum försämrade onekligen oddsen för att jag skulle kunna vara Hans Koppel. Rejält.
Och när Koppel i onsdags släppte sin tredje bok, ”Kungens födelsedag”, och i samma veva avslöjade sin identitet, stod det klart. Det var inte jag. Det var istället en man som heter Petter Lidbeck.

Det gjorde lite ont. Ni tycker kanske att det är konstigt – det finns ju en massa andra personer jag inte är: Dalai Lama, en anställd på Ålands Färg & Tapet, Pekka Lyyski, Bono, Tjock-Steffe. Jag är ingen av dem, och har aldrig någonsin varit nära att vara någon av dem, men det har inte påverkat mitt liv nämnvärt.
Men den här gången var det så nära. Det är nog därför det känns lite tungt.
”Hej, det är jag som inte är Hans Koppel”.
Det klingar inte riktigt lika bra.

(Publicerades den 27 augusti 2010 i tidningen Nya Åland)

Eat Pray Love eller Cry Drink Die

2010-11-06T10:15:00.001+01:00

Ni har knappast missat Julia Roberts succéfilm, ”Lyckan, kärleken och meningen med livet”, som är baserad på Elizabeth Gilberts bok ”Eat Pray Love”.
Den börjar med att en kvinna skiljer sig från sin man och lägger sig på toagolvet och gråter. Efter några timmars snorande reser hon på sig, torkar bort mascaran som runnit ut över kinderna, bättrar på läppstiftet och Skärper Sig.

När kvinnor Skärper Sig efter skilsmässor gör de helst som Julia Roberts och ”hittar sig själva”. Gärna på en resa som involverar både fet italiensk mat och en senig skulptör som ”väcker deras inre låga”. Addera sen lite yoga och ett klosterbesök så är saken mörad biff. Livet leker igen.
Det är så orättvist.
När en man går igenom en skilsmässa hyr han en skabbig etta, skaffar ett massivt bredband och en ännu massivare platt-tv och sen sitter han där och tröstsuper, skrikgråter, äter färdigrätter direkt ur plastasken och stirrar på högupplöst, jättelik porr nätterna igenom.
Jag trodde först att det här var en myt. Män kan väl också skulptera och äta fet mat på långa resor, tänkte jag.
Men så hittade jag en undersökning gjord av en läkare vid namn Hans Hallberg. Han har studerat alla personer som dog i Borlänge kommun under slutet av åttiotalet och upptäckte då en grupp som dog lite mer och lite tidigare än alla andra: Ensamboende män som gått igenom en skilsmässa.
Undersökningen oroade mig. Jag tänkte på alla mina nyskilda manliga vänner. För det börjar finnas några nu. Det är ofrånkomligen så att jag nått en ålder där jag blir bjuden på fler skilsmässor än bröllop.
I samliga fall har mannen klarat sig sämre.

För det första: Skilsmässan kommer alltid som en total överraskning för honom. Kvinnan kan ha varit olycklig i åratal, men mannen har inte märkt ett skit. För han har stått i garaget och filat på något – kanske till och med hyvlat – och lyssnat på Sportradion, medan kvinnan vankat omkring i huset, känt sig miserabel och försökt självmedicinera med monotona hushållssysslor: ”Lite härlig avloppsrensning kanske får mig på bättre tankar.”
När skilsmässan sen är ett ofrånkomligt faktum fattar mannen inte ett jota. ”Men ... vi är ju lyckliga! Vi ska ju till Mallorca i höst! Vi har ju skaffat ett nytt tv-abonnemang! Med filmkanaler, Ulla! Broarna över Mädison Kanti, Ulla, BROARNA!”
Flera av mina nyskilda manliga vänner har gjort den där resan. Från stor chock till liten etta. Sen: Den stora tv:n och den bottenlösa ensamheten. Kanske lite tobak på balkongen också, med en bismak av tårar, förlamande hjälplöshet och whisky.
Alla har tack och lov överlevt. Hittills.

Det är synd om män, eftersom vi är sämre på allt relationsrelaterat, och nästan allt annat också.
Det enda som jag på rak arm kan säga att män är bättre på, det är att tacka bilister som stannar för dem vid övergångsställen.
Går det att bygga ett lyckligt äktenskap på det?

(Lätt redigerad version av den som publicerades 24 september 2010 i tidningen Nya Åland)

Och väggen är hänsynslöst grå

2010-10-12T20:38:00.005+02:00

”Att montera gipsskivor är så enkelt att man egentligen inte behöver några instruktioner.”

Jag skulle vilja leta upp personen som skrev de hurtiga raderna på den där hurtiga gör-det-själv-sidan jag ramlade över på nätet, och sen skulle vi reda ut några saker. Kanske med en hammare.

Oss emellan: Det ÄR ju väldigt enkelt att montera gipsskivor – för vilken professionell gipsskivemontör som helst. Precis på samma sätt som det är enkelt för Dan Brown att spruta ur sig sju kilo tunga romaner om rebuslösande frimurare, eller för de där spån- och skäggtäckta farbröderna i sjökvarteret att angöra en brygga i styv kuling.
Det som saknades i den där hurtiga anvisningen var en fortsättning: ”Ja, att montera är lätt. Men om du vill att det ska bli snyggt ska du inte göra det själv. Inte heller om du är det minsta osäker på om ditt tålamod klarar påfrestningen av att fylla sextitretusen skruvhål, sprickor och väggkratrar med spackel. Och ABSOLUT inte om du är osäker på dig själv. Eller lat. Eller usel på att slutföra projekt.”

Det är klart att jag borde ha tänkt efter före. Den där dagen då jag överrumplades av ett mäktigt energiöverskott och började slita ner lister och tapeter från väggen – jag borde ha hejdat mig. Tänkt igenom. Analyserat. Lagt band på mig. Rest bort. Fryst ner min hjärna.
Men jag ville väl vara ”som folk” och ”göra lite fint”.
Så jag mässade på för min fru, som en frikyrkopredikant mitt i ett särdeles lyckat tungotalssolo, om hur SKÖNT det skulle bli utan de där vidriga strukturtapeterna, att det var PÅ TIDEN att vi fick det gjort, hur ENKELT det skulle vara att dra upp gigantiska gipsskivor på väggarna i en jättelik trappavsats OCH i en hel hall, och därefter tejpa och spackla och slipa och måla och tapetsera och dekorera och hallelujakumlaudetillitum och sen dö, dö, dö.
(Det där sista lade jag till nu.)

Egentligen är jag förvånad över att hon lät mig hållas. Hon minns ju bilen, bakskärmen som jag ”räddade” från rostangrepp. Den som jag slipade, spacklade och sandpapprade och slutligen – efter månaders velande och gående i cirklar runt garaget – lackerade. Den som nu ser ut som en överläpp på en nyss stungen getingallergiker: Bullig och röd och öm.
Ja. Vår bil ser ut som en getingallergiker.
Och nu har vi väggar som är sorgklädda i grått gips, översållade med skruvhål och glasfibertejp. I gästrummet står den gigantiska hinken med spackel, oöppnad. Bredvid ligger den lånade målarstegen, den som har varit försvunnen från radhusföreningens gemensamma förråd sen den där heta dagen i juli då jag övermannades av det olycksaliga energiöverskottet. Stegen är täckt med spindelväv.

Sanningen är att jag inte vågar bli färdig.
Det var förstås därför lackeringen av läppen, förlåt, bakskärmen, dröjde flera månader. Jag ville inte få ett kvitto på min oduglighet, eller om man vill vara obekvämt ärlig, min omanlighet.
För så länge det inte finns ett slutresultat finns det inte heller något misslyckande.
Mitt bräckliga ego klamrar sig fast vid den meningen som en skeppsbruten klamrar sig fast vid en murken, knappt flytande planka.
Och väggen är hänsynslöst grå.

(Publicerades den 10 september 2010 i tidningen Nya Åland)

Pratande pyttipanna

2010-10-12T20:32:00.005+02:00

Som ickesvensk är det svårt att vänja sig vid pyttipannapåsar som kommunicerar med sin omvärld.
Men i Sverige älskar man sådant.
I Sverige älskar man överdriven kommunikation på oväntade ställen. Landet är lite grann som ett levande Facebook – man möts av små snuttar överflödig information överallt: Små meningar, uppmaningar, budskap och uppdateringar. Anekdoter på mjölktetrorna. Raggrepliker på mineralvattenflaskorna. Skyltar som påminner om att en översnöad och med kedjor avspärrad trappa inte sandas och kan vara hal. Vänliga uppmaningar om att man ska akta sig för ficktjuvar. Sverige är fullt av kommunikation som ingen egentligen bryr sig om.
Och nu pratar pytt-påsen med mig.

Jag som inte är svensk på riktigt vet inte riktigt hur jag ska tackla big pack-påsen med Findus oxpytt (1,6 kg) som jag plockat fram ur frysen.
"Nu med ZIP!" skryter den, med feta reklambokstäver i en gul, blaffig stjärna. Påsen har alltså försetts med en dragkedja av plast. Men det är inte skrytet eller dragkedjan som fångar mitt intresse.
Det är den extatiska uppmaningen intill:
"Öppna och stäng så ofta du vill!"

Jag antar att någon på Findus reklambyrå försöker kommunicera en känsla av att den här påsen, denna moderna, västerländska pyttipannaförvaringsplats med dragkedja av plast, är det festligaste och mest fantastiska som uppfunnits. Någonsin.
Och med sina obegränsade öppnings- och stängningsmöjligheter står påsen för FRIHET, för rätten att ÖPPNA OCH STÄNGA PÅSAR och VARA SVENSK och LYCKLIG och ÄTA PYTT precis när man känner för det, samtidigt som man svischar fram genom tillvaron med busigt, vindrufsigt hår och vacker solbränna.

Jag gissar att reklambyrån vill övertyga mig om att det här inte är vanlig gammal färdigmat. Det här är en drömpåse full med underbart kött och sexig korv och sund potatis och lök, som drar med mig på nya pytt-äventyr varje dag, som en frejdig följeslagare på livets ibland vingliga färd. Det är inte frågan om något fånigt halvfabrikat, det är en crazy partybästis i frysen som man kan öppna och stänga PRECIS så många gånger man vill.
"Va? Är det sant? Fler än tio gånger?"
"Jajjamän! TUSEN om du vill. Ingen kan längre förtrycka dig och din lust att öppna och stänga påsar!"
"HURRA!"
"Visst! Bjud över grannarna på påsfest vetja! Avboka teatern, blås av fredagsmyset! Här finns det zip-lycka till alla! Låt den gå runt! Alla får öppna och stänga - SÅ OFTA DE VILL!"
"Och jag som tänkte köpa platt-tv! Vilken idiot jag var!"
Det är det jag som oerfaren ickesvensk tror att texten på påsen vill förmedla och kommunicera. På något sätt.

Det är klart att jag prövar. Jag klipper bort den lilla plastfliken som döljer zip-låset. Sen öppnar jag. Sen stänger jag. Sen öppnar jag. Sen stänger jag. Jag måste medge att det känns fint. Inte extatiskt, men tillfredsställande. Kanske blir det roligare med tiden.
Innehållet, däremot, är precis som vanligt. Lite torrt, lite möjligt, men inget som inte massor av ketchup kan råda bot på.
Jag steker och kastar därefter i mig en stor portion, lite för fort.
När kvällen kommer blir jag lite dålig i magen.
Det sade påsjäveln ingenting om.

(Publicerades den 26 februari 2010 i tidningen Nya Åland)

Tiden har sprungit ifrån telefongesten

2010-06-19T09:16:00.010+02:00

När fotbollsspelaren Bajram Fetai gjorde 1-1 för sitt Nordsjaelland mot Silkeborg i en match i den danska ligan i våras, bjöd han och lagkamraterna på en målgest så filmisk och välkoreograferad att man kunde tro att laget har en regissör på sin avlöningslista: Efter målet möttes Bajram av jublande lagkompisar, men istället för att omfamna dem på traditionellt homoerotiskt vis, golvade han dem, en efter en, med spektakulära stuntsmockor. Sekvensen avslutades med att Bajram själv blev ”skjuten i huvudet” av en lagkamrat. Uppvisningen höll helt klart godkänd c-filmsklass.
Man behöver inte göra någon djupanalys för att inse att målgesterna har utvecklats sen 50-talet, då gossar som Kurre Hamrin och Gunnar Gren ägde planerna. Deras målfirande sträckte sig till att utbringa ett sparsmakat ”hurra, kamrater” och möjligen kasta upp panamahatten i luften (på den tiden hade alla hatt).

Fotbolls-VM, som börjar idag, kommer säkerligen att bjuda på nytt, spännande gestgodis. Det kan man dessvärre inte säga om resten av samhället. Utanför fotbollsplanerna har det stått stilla på gestfronten så länge att man nästan blir lite oroad.
Det är inte klassiker som det uppsträckta mittfingret, det peppande tummen upp-tecknet eller ”luft-fittslickandet” (den fladdrande tungan mellan pek- och långfingret) jag är oroad för. De är tidlösa och kommer att stå sig väl.
Däremot finns det gester som verkligen behöver uppdateras. Som det internationella tecknet för ”kan du skynda på för helvete, det finns faktiskt folk som har bråttom här!” Jag syftar på den demonstrativa lyftningen av vänster arm – klockarmen – och det lika demonstrativa pickandet med höger hands pekfinger på en urtavla, inbillad eller verklig, på vänster arms handled. Som i ”kom igen, vi här längst bak i kön börjar bli otåliga, jädra idiot att betala varor för 5.000 euro med tiocentare!”

Enligt statistiken minskar användandet av armbandsur i rasande fart, speciellt bland unga. Numera är det nästan bara överklassdamer – som dessutom har urtavlan på insidan, alltså ”fel” sida av handleden – och yngre medelålders män med tysk smak som använder armbandsur. Om 20 år vet således ingen under 50 vad den irriterade mannen längst bak i kön håller på med när han står och pickar sig på handleden. ”Vafan står du och pickar dig på armen för? De säljer hamburgare här, inte vaccinationer! Du ser ju för löjlig ut. Skäms, människa!”
En annan gest som börjar kännas förlegad är den uråldriga ”ring mig sen”-gesten, då man för ena handen mot örat, med spretande tumme och lillfinger, för att illustrera en lur. Ärligt talat, vem äger egentligen en lurformad lur idag? Alla telefoner, såväl hemtelefoner som mobiler, är ju platta. Om någon skulle göra den fåniga tum- och lillfingergesten om 40 år, då skulle folk bli helt nollställda. ”Vad vill karln? Varför stoppar han tummen i örat? Varför suger han på lillfingret? Är han pervers på nåt sätt?”

Det är lika korkat som om vi idag skulle stå med ena handen mot örat och den andra i luften, vevande. Så som man ringde år 1891. ”Ring mig sen. Med din 130 år gamla vevtelefon. Ok?”

(Publicerades den 11 juni 2010 i tidningen Nya Åland)

Magnum vs. Lyxfällan

2010-06-02T10:18:00.002+02:00

En fantastisk försommarkväll. Solglimt över grannens tak, zen-meditativt björksus och lågmälda, hänsynsfulla fågelläten. Men jag är för vardagstrött för att uppskatta allt det fina.
Istället ligger jag gravt nerhasad i soffan och lider framför ett tv-program där två besserwissrar klistrar fast sedlar på en tavla samtidigt som de läxar upp ett väldigt ungt par för att de köper cigg för 30000 i månaden men bara lägger 30 kronor på hygien. ”Typ.”

Kvällssolen reflekteras i tv-rutan och irriterar mig, men inte lika mycket som det unga paret. Jag försöker i mitt nedhasade läge att stänga av alla mina kroppsfunktioner med pur tankekraft, eftersom döden känns mer lockande än TV3-reality kryddad med solreflexer, men så stark är inte min vardagströtta hjärna. Och fjärrkontrollen ligger för långt borta.
Men då händer något i rutan. Det blir reklam. Fram träder tre vackra kvinnor med mascaror i högsta hugg. De är lite småslampiga på ett sätt som verkligen inte borde ge en snart 40-årig pk-man högre puls – men det är inte deras tre meter långa ben som tvingar mig upp i halvsittande läge.
Det är låten i reklamen.
Jag känner igen den direkt.

Det är signaturmelodin till 80-talsdeckaren ”Magnum P.I.” – en tv-pärla där en strandrufsig Tom Selleck löser brott i lite för små shorts. Serien var sådär, men signaturmelodin var – är – fantastisk.
Jag känner en svagt bubblande glädje, och tänker: ”Det här fattar inte ungdomarna som tittar nu. De vet inte att den här låten är från Magnum. Idioter. Vad vet de egentligen? De kan ju inte ens sköta sin ekonomi.”
I tanken är jag redan halvvägs till datorn för att blogga eller twittra om mascarareklamen och ungdomars genanta trivia-okunskap, men så minns jag: Jag bloggar ju inte längre. Jag twittrar inte heller. Jag är död på internet. En ickevarelse.
Jag säckar ihop igen, och matas med reklam: Ipren, korv, ICA-Gudrun, och så kommer det en trailer för en ny realityshow som verkar så usel att några av mina äldsta plomber tappar livsgnistan och trillar ner i mitt svalg. Det unga efterblivna paret kommer tillbaka och får nu skäll för att de har tvåhundrasextiosextusen i sms-lån och inget fast jobb. Jag blir så irriterad på dem att det börjar sticka i mina fötter.

Jag blundar och försöker istället komma ihåg varför jag slutade blogga, varför jag dessutom raderade mitt twitterkonto kort efteråt. Det fanns ett ställningstagande inbakat där någonstans. Men jag minns inte längre. Och jag inser också att ungdomarna, till och med amöborna i tv-rutan, redan vet allt om Magnumlåten, eftersom de lever på nätet där information och sånt finns, men inte jag.
Det sociala medietåget har gått nu. Tuff-tuff. Tut-tut. Jag var med ombord ett tag, men klev av efter några stationer, för jag skulle ”visa dem”. Men inte en jävel märkte att jag klev av, och tåget satte snart av framåt igen och ombord tjoades och tjimmades det, och twittrades och facebookades och bloggades.
Och jag stod kvar på en öde station, och när jag såg mig omkring fanns det inte en käft där. Inte ens en jävla taxi.

I tv-rutan brister den unga tjejen ut i hysterisk gråt.
Rätt åt henne.

(Publicerades den 28 maj 2010 i tidningen Nya Åland.)

Äh vad fan, jag ångrar mig

2010-04-19T16:47:00.003+02:00

Man måste faktiskt få ångra sig.

Det är ju inte så att det är jättejobbigt att lägga in en gammal text eller två per månad, så det här fantastiska webbprojeketet (bloggen du läser just nu) kan väl lika väl få puttra vidare i maklig takt. Men var beredd: uppdateringstakten är ibland obegripligt dålig.

What's the bloody point?

2010-04-07T12:41:00.003+02:00

Inser att jag precis slutat uppdatera den här bloggen.
Jag säger som min mamma: Det var roligt en stund, men det var inte roligt länge.

Tack för titten!

Tack gode Gud för vinterkräksjukan!

2010-03-10T13:48:00.003+01:00

Vilken tur att vinterkräksjukan finns.
Den behövs, hur mycket vi än grimaserar och skakar på huvudet när vi pratar om den med vänner och arbetskompisar.
Jag skulle vilja påstå att vinterkräksjukan – och andra Saker Som Går Just Nu – är kittet som håller samman vårt bräckliga samhälle under det asiga vinterhalvåret.
Och det börjar redan på jobbet.

När ryktet om att någon ligger hemma och läcker brunt ur alla mynningar når arbetsplatsen, redan då rullar kitt-processen sakta igång. Då samlas styrkorna vid vattenautomater och kafferum, då kommer alla ”Hörde ni om Ulla?” och ”Hoppas man slipper skiten själv” – och till sist kommer det magiska: ”Ja, det är ju Något Som Går Just Nu”.
Det är startskottet.
Då börjar de strömma in, de allvarstyngda vittnesmålen om ”Börjes syster” eller ”en kompis kompis” som ”spydde som en förgiftad gris förra helgen” och ”sprang mellan sängen och toaletten i två dygn”.
Och medan sanningen långsamt sjunker in – ”Jesus, det ÄR verkligen Något Som Går Just Nu” – och tystnaden sänker sig över en allt gråblekare personal, då utkristalliseras ett gemensamt mål: Vi måste klara av det här, för helvete!

Då förvandlas arbetsplatsen till en krigsskådeplats. Man räknar in styrkorna, önskar kollegor lycka till, nickar sammanbitet mot varandra och hela tiden ligger ett outtalat ”okej, gott folk, tvätta händerna ofta och var försiktiga där ute” som en mjuk matta över alltihop.
För då är man mitt inne i Något Som Går.
Man upplever en sjujävla kris av bibliska proportioner. Något man kommer att tala om kring lägereldarna om hundra år, förutsatt att lägereldar är moderna igen då.
Så man borrar ner huvudet i sitt arbete och för varje katastrofal rapport som kommer in – ”Petterson står inne på lönekontoret och skrikspyr, SATAN OCKSÅ, vi är körda!” – knyter man de nydesinficerade nävarna lite hårdare. Och sväljer skräcken. Man gör sitt jobb, man rapar, man känner av inbillade magkramper, man tvättar händerna igen.
Och antingen klarar man sig eller så klarar man sig inte.

När krisen småningom har klingat ut, efter några dagar, då kommer de sociala synergieffekterna. Då kommer analyserna, skaderapporterna, ringarna på vattnet.
Folk står på på trottoarerna och i affärerna och pratar: ”Hörde ni att hela Olofssons VVS spydde i veckan?” eller ”De hade ju kräkstängt på Nisses Finbyxor”, och alla nickar allvarligt och bidrar sen med sina egna kräkanekdoter.
Gemenskapen är total.
Och det fortsätter vid arbetsveckans slut, vid fredagsmiddagen eller på 40-årskalaset, när maten är bortdukad och gindrinkarna börjar dyka upp på den vinfläckiga duken.
Då berättar någon om en kollegas kollega som ”sprutspydde över busschauffören” och sen ”solidariskt fortsatte kräkas över tanten på handikappsätet, höhö!”.

Och sen glider samtalet – ofrånkomligt – in på allvarligare sjukdomar, och mitt i alltihop känner man en vidunderlig tacksamhet över att ens nära och kära är friska, och visst, det kanske är groggen som talar, men man känner en stark jävla kärlek till hela den ömkliga mänskligheten. Och det tack vare vinterkräksjukan.

(Publicerades den 1 december 2007 i tidningen Nya Åland)

Drömmen om det ljuva pensionärslivet

2010-02-27T18:02:00.010+01:00

Just nu är jag avundsjuk på mina föräldrar.
De är nämligen på väg att pensionera sig. Inom en hyfsat snar framtid.
Åh, herregud, så skönt det vore.
Jag vill också.
Jag har i skrivande stund ungefär 29 år kvar i arbetslivet, om vi förutsätter att jag pensioneras vid 65 och inte råkar ut för någon lemlästande olycka på vägen dit.
29 år. Det är 6815 arbetsdagar. Ungefär.
6815. Jag har bara ett ord för det: Fuckadoodledoo.

Nu ska ni inte missförstå mig. Jag gillar verkligen mitt jobb. Det är ett kalasjobb, jag är privilegierad.
Men jag är inte typen som är ”gift med jobbet”. Jag är i så fall hellre gift med min fritid. Eller i alla fall förlovad, med ett suddigt löfte om giftermål inbakat någonstans.
Kort sagt: Jag tar det gärna lite piano.
Åh ljuva tanke: Tänk om det fanns ett system som gjorde det möjligt för mig att gå i pension redan nästa år - utan att stämplas som sjukling eller bidragsjockey.
Då skulle jag vara Fred Forsell, 37, grå panter.
Snacka om att mitt liv skulle se annorlunda ut då.
Frihet! Softande! Mjuka byxor!
Jag skulle komma och gå som jag ville.
Jag skulle beklaga mig inför främlingar på stan om allt som föll mig in: Skatterna, vädret, mina eksem, ovärdig vildsvinsslakt. Och sen skulle jag skylla allt på den korkade ungdomen (det gör jag redan idag, det kan de gott ha, glinen).

Jag skulle kunna sätta mig och påta i rabatten närhelst lusten föll på. Ja, jag kan riktigt se framför mig hur grannen och jag skulle smågnabbas lite:
Granne: ”Hörrö, vad håller du på med?”
Jag: ”Jag pysslar lite med petuniorna bara, kära granne!”
Granne: ”Du, det där är rosor. Och du ska ge fan i min rabatt, har jag ju sagt. Vad gör du på min gård mitt i natten, förresten? Och varför har du inga byxor på dig?”
Som sagt: Frihet!

Vidare kunde jag mala på om ”riktig musik”. Jag skulle tvinga alla att lyssna när jag berättade om forna tider, det vill säga 1999, när Dr Dres ”Chronic 2001” kom. ”Historiens sista anständiga hiphopskiva”, skulle jag säga och smacka med gommen, och sen skulle jag skrockrappa några rader ur ”Bitches Ain’t Shit”.
Tyvärr kan jag inte riktigt skaka av mig känslan att den ljuva pensionärstiden i dagsläget slösas bort på pensionärerna.Jag säger inte det för att vara elak - men det är trots allt ett faktum att åldern har viss betydelse. Vissa riktigt gamla pantrar orkar ju bara med grundläggande plikter som att hissa upp byxorna lite för högt och sen gå omkring och andas genom näsan så att det visslar.
En pensionär som inte ens nått 40-strecket skulle ju ha fler möjligheter:
Jag skulle kunna böja mer på knäna under bouleturneringarna. Jag skulle orka härja mer om orättvisor och skriva fler och argare insändare om de vidriga förhållanden vissa åldringar lever under idag. Jag skulle möjligen kunna arrangera lite kåtare pensionärsdanser (tror jag - jag måste erkänna att jag inte vet exakt hur kåta de är idag).

Jag inser förstås att allt detta kommer att förbli drömmar.
Jag får traggla mig igenom mina 6815 dagar.
Men jag hoppas, mamma och pappa, att ni inser vilket guldläge ni har nu.
Hissa upp brallorna, och sen:
På dom bara!

(Publicerades den 29 mars 2008 i tidningen Nya Åland)

Gay Canada Gay!

2010-02-16T12:05:00.002+01:00

Ja, jag tycker också att det är för jävligt med den där svenska vargjakten, men det är historia nu – vi kan väl istället rikta blickarna mot en annan förföljd grupp? Okej? Bra.
För just nu borde vi faktiskt bry oss lite om Kanadas manliga konståkare.
I våras gick nämligen det kanadensiska konståkningsförbundet Skate Canada ut med en kungörelse: Männens konståkning måste bli mer macho.
Detta för att locka mer ”vanlig” publik till konståkningsarenorna under OS i Vancouver. Fler killar i huvtröja och keps, färre killar med målade naglar och tröjor som blottar ena axeln, alltså.
Jo, det är alldeles sant.
Konståkningen skulle ”avbögifieras”.

Förbundet ville att alldeles för ”kreativa” (byråkratiska för ”gay”) tävlingsdräkter skulle undvikas. Dessutom knuffades några kända konståkare ut i offentlighetens ljus – OS-medaljören Elvis Stojko, bland andra – där de lovade att den manliga konståkningen verkligen är jättemanlig.
Jag vet inte hur det gick till på detaljnivå. Kanske förbundet skickade antifjolltorpeder till träningarna: ”Snyggt jobbat på isen, verkligen. Men är du säker på att du vill ha den där fjåsiga volangkragen på dig? Det vore ju trist om någon i publiken inte gillade den ... och slog dig på knät med ett järnrör ... eller hur?”
Jag förstår inte Skate Canada.
Manlig konståkning är ju redan en stenhård, manlig sport.
Låt oss för skojs skull göra en liten jämförelse med konståkningens lite fjolligare kusin, hockeyn.

• Skadorna. Konståkande ryssen Alexei Yagudin tvingades efter tusentals dödsföraktande piruetter och landningar ersätta sin svårt slitna höft – med en höft av titan. Yagudins kropp är idag så full av järnskrot att han anses vara en större metallfyndighet än Kiruna. Efter höftbytet fortsatte han ändå åka på toppnivå i flera år.
En av hockeyns mest kända skador är Peter Forsbergs fot. Den grusade nästan hans karriär. Men inte för att den kapats av en motståndarskridsko eller blivit demolerad av en skenande bandvagn. Nejdå. Foten är ”dynamisk”. Den ändrar storlek. Och då får ”Foppa” aj-aj när han spelar. Det är allt. Det är klart att det är synd om honom, men en dynamisk fot är inte mycket att sätta emot en höft som hade fått Terminator att ärga av avund.

• Farorna. Okej, hockeyspelare kan få revben knäckta, och somliga drar på sig den där smygande dumheten som drabbar vissa lagsportande män som tillbringat all sin fritid i omklädningsrum. Det låter väl lite småfarligt. Men ställ det mot konståkningen, där en betydande del av den manliga eliten dog i slutet av 80-talet. I aids. Exakt. I rest my case.

• Manligheten. Manlig konståkning attraherar många fler öppet homosexuella än hockeyn. Men bara för att man har sex med andra män är man väl inte mindre manlig? Sex utan en enda jädra kvinna involverad –det borde väl ändå räknas som en väldigt manlig företeelse?

Det ska bli kul att se Kanadas konståkarsnubbar i OS. Undrar om de låtit sig avfjollifieras?
Man borde bjuda in några polare när det är dags. Knäcka några bärs, kolla konståkning och vara sig själv för en stund. Och kanske skandera ”Gay Canada Gay!” då och då för att stötta.
Det vore lite fint.

(Publicerades den 15 januari 2010 i tidningen Nya Åland)

Jag är man – jag bara sjåpar mig

2010-02-05T13:37:00.005+01:00

En man körs in på en bår på en akutmottagning. Intryckt i hans ena tinning sitter en rostig spik. Bröstkorgen är genomborrad av ett långt spjut. Högerbenet är söndertrasat och bär tydliga spår efter hajtänder.
Vad han har råkat ut för? Ah, det spelar ingen roll. Låt oss säga att han har haft lite otur.
Den vrålande mannen, som av någon grym anledning fortfarande är vid medvetande, rullas fram till en sjuksköterska. Hon tittar på honom, antecknar något i sitt block, snörper på munnen och säger: ”Jaha. Och nu är det förstås sååå synd om dig. Men jag ska säga dig en sak: Du har aldrig fött barn. Du har aldrig upplevt riktigt överjävlig mensvärk. Det är inte synd om dig. Sluta sjåpa dig.”
Så det gör han.

Jaja. Nu tycker ni att jag överdriver igen. Förstås. Och det gör jag ju. Förstås.
Men jag försöker faktiskt få fram en poäng här: Jag är nämligen så jädra trött på att aldrig få beklaga mig inför kvinnliga bekanta när jag är sjuk.
Jag är så in i döden less på att bli kallad sjåpig.
Jag är på gränsen till mordlust utled på att mötas av menande kvinnoleenden när jag råkar klämma ur mig ett obetänksamt ”jag har lite ont i halsen idag”.
Det är nämligen aldrig synd om män när de är sjuka - eftersom de inte har fött barn eller haft svår mensvärk. Det är kvinnor i allmänhet överens om, och de ler alltid i mjugg när en man hostar eller snörvlar. ”Jaså, en mansförkylning”, säger de till varandra och fnissar.
Fan vad arg jag blir.

Om en man drabbas av sextio graders feber och akut hjärnhinneinflammation tycker kvinnorna i hans omgivning att han sjåpar sig. Eftersom han inte har fött barn.
De säger det inte, det där med barnafödandet, men det är underförstått.
Så, okej, visst, ursäkta mig så HEMSKT mycket, för att jag inte valde paketet med mensvärk och äggstockar och livmoder den där dagen då jag tecknade abonnemang på mitt liv.
Nej, vänta nu. Jag FICK ju aldrig VÄLJA!

Att det däremot är synd om kvinnor när de har mens, ifall någon skulle ha missat det, det blev vi alla påminda om för några veckor sen när en programledare på en av TV4:s mindre och sämre kanaler (TV4 Knark, TV4 Ludd eller vad den nu heter) slungade iväg en klassisk sprutspya i direktsändning.
Spyan hittade förstås ut på Youtube och först tyckte alla att tjejen var lite äcklig. Men sen, när det gick upp för folk att, ”hallå, det var på grund av mensvärk”, då utnämndes programledaren - Spy-Eva som hon numera kallas - till både idol och stark kvinnlig förebild.
Heck, till och med rockbitchen Courtney Love satt i en tv-studio i en pratshow och häpnade. ”Åh. Du måste ha världens värsta mensvärk”, sa hon beundrande till en rodnande och tacksam Spy-Eva.

Ja - det är självklart synd om kvinnor med vansinnig mensvärk.
Och det är klart att det gör ont så inihelvete att föda barn.
Och det är inte så att jag kräver gråterskor varje gång jag har 37,2 och är lite varm i armhålorna. Men hörni kvinnor, att erkänna att det faktiskt kan vara lite synd om oss män ibland, det skulle väl inte göra alltför ont?

Speciellt inte med tanke på er vansinnigt höga smärttröskel.

(Publicerades den 27 oktober 2007 i tidningen Nya Åland)

Nej, ni klarar inte biffen ni heller

2010-01-26T11:46:00.003+01:00

Folk är sååå coola.
De klarar biffen under press och hanterar kriser med isbitar i magen.
De släpar lätt ut avsvimmade, feta barn ur brinnande lägenheter, för att inte tala om hur otroligt easy-peasy det är för dem att göra en Heimlich på nåt gubbfetto som satt sin köttiga aladåb i halsen på finkrogen. Grace under pressure. Tror de i alla fall.
Men de har fel.
Vi har fel.
De flesta pallar inte alls.

Ta bara något så oskyldigt som en enkel enkät. Ett klassiskt exempel på att inte klara trycket är kvinnan som i ett enkätsvar sågar barnarbete – med argumentet att ”barn har ingen känsla för kvalitet”, och att grejerna de tillverkar därför bara blir skit.
Kvinnan var säkert en vanlig, bra människa som inte tycker det är någon lysande idé att tvinga fastkedjade 8-åringar att sy fotbollar till våra bensinmackar – men hon ballade ur totalt, kanske var det pressen från kameran, och svaret blev därefter.
Henne vill man ju inte direkt ha bakom spakarna på en Boeing när piloten fått panikångest och diarré och ligger hulkande på golvet.

Men hon är inte unik. Kolla in tidningarna. Enkäter är ett bra exempel på hur kassa många av oss (t ex jag) är på att klara ens en minimal dos av oväntad vardagsstress:
Journalist: ”… snabb fråga, är du för eller emot dödshjälp?”
Jag: ”Dödshjälp…?”
Så otroligt mycket hinner ju faktiskt svischa genom hjärnan under en enkätsituation. (”Fan, jag tror jag har något som fladdrar i ena näsborren!”) Och så försöker man låta bli att andas genom näsan medan man tänker och så får man lite syrebrist och så kliar det och så är man hundra procent säker på att vad det nu är som fladdrar kommer att synas jättebra på fotot.
Jag: ”… dödshjälp, eeeh…” (”Shit, vilken tidning sa han att han var från nu då… herregud, jag kanske står här och intervjuas av ”Pedofilnytt” eller ”Allt om nynazism”. VARFÖR lyssnade jag inte, varför koncentrerade jag mig på näsborren… fan, vad det fladdrar. Det låter ju som en rysk helikopter!”)
Jag: ”… ja, det är ju ett ämne…” (”Argh, jag måste ju säga något smart… hallå, hjärnan! Är du där? Jag beklagar helgens apfylla, verkligen, och jag VET att du borde ha fått kaffe vid det här laget. Jag vet allt detta. Så snälla, börja inte nynna på ”Rederiet”-signaturen eller något annat lika sinnesslött!)
Jag, svagt rosslande: ”… döds… hjälp…” (”Dä-nänänänänänä-nä-nänänänänänä-nä... i nästa avsnitt: Joker får spader… SLUTA!”)

Det är bara att låta giljotinen falla.
Ett svar i ren panik, fixar inte pressen, flyr iväg, svettig, utan att ens försöka förklara hur man stavar namnet. Tackhej!
Sen, när man slår upp det färska numret av ”Nordiskt rashat” kan man bara lakoniskt konstatera att en person vid namn Ferd Fossell har svarat ”ja” på frågan om han är för eller mot dödshjälp. Och att han har något stort i ena näsborren.

På ett flygplan placeras starka och till synes trygga personer nära nödutgångarna, så att de ska kunna hjälpa till i händelse av ”vikommerattdööö!”
Ett gott råd: om ni, som jag, inte ens pallar enkäter – sätt er långt, långt bort från nödutgångarna.

(Publicerades i tidningen XIT juli 2006)

Julen är magisk

2009-12-23T11:19:00.007+01:00

Julen är magisk.
Det finns ingen annan förklaring. Hur skulle vi annars härda ut, år efter år (efter år, etc.) med samma mat, samma dryck, samma uttjatade julmusik och - framför allt - samma vansinniga familjer och märkliga släktingar, så tätt inpå oss under så lång tid?

Det är fascinerande. Skulle vi utsätta oss för samma sak någon annan tid under året, låt säga sisådär ett par veckor i mars eller april, då skulle vi börja ha ihjäl varandra. Och sen oss själva. På plågsamma och otäckt uppfinningsrika sätt, med hjälp av julklappar, skinkbestick och andra säsongsbetonade tortyrredskap. Jag är övertygad.
Men när det är jul är det jul, och då inte bara klarar vi av de där veckorna - vi njuter av dem. Trots att de är glittrigare och osmakligare och ibland nästan längre än en hel svensk melodifestivalssäsong.

Ja, vi njuter. Av köttbullarna, sillen och den där asiga snapsen som är så besk att hela ens ansikte vänds ut och in och en handfull tänder ruttnar bort. Vi njuter till och med av de överbefolkade uppesittarkvällarna där vi och släktingarna trängs och svettas i tjocka, bylsiga jultröjor tills varenda stjärt i rummet är varm, rosa och fuktig som nygriljerad skinka.
Det är förhållanden som vilken annan tid på året som helst skulle leda till krig, våld och nattliga strypningar med glansiga julklappssnören. Men under julen går ekvationen ihop. Eftersom julen är magisk.
Jag accepterar ingen annan förklaring.

För min del börjar magin redan kring första advent. Några toner av Dean Martin med äkta hollywoodska fejkbjällror i bakgrunden brukar vara startskottet. Sen är jag lycklig, lättrörd och lätt svettig. Jag går omkring med små, små tårar i ögonen hela december eftersom allt är så fint. Jag vill omfamna folk och skänka saker till välgörenhet. Jag vill ställa mig upp och sjunga på bussen och jag vill se dåliga Disneyfilmer där föräldralösa, allvarsamma barn med sotlunga återfår sin tro på tomten. Jo herregud, det vill jag.

Sen jag blev far till Alvin har det blivit om möjligt ännu värre. Eller förresten, bättre. Redan i november står vi tätt intill varandra på stormarknadens tomteavdelning och insuper jul. Jag kikar i smyg på Alvins stora ögon när han försöker ta in hela den juliga härligheten; prydnadstomtarna och julgranskulorna, glittret och plastgranarna. ”Titta pappa”, säger han upprymt. Det gör jag. Jag är som förtrollad av hans oförfalskade glädje. Jag skulle kunna stå där i timmar med hans lilla, varma, snart treåriga hand i min, medan mitt hjärta dansar Räven raskar.

Under hela julafton har jag sen ohyggligt nära till glädjetårar. Det bränner i ögonvrån när Benjamin syrsa sjunger på tv:n. Karl-Bertil ska vi inte ens tala om. Och när Alvin, efter veckor av spänd väntan tar tomten i hand och artigt och blygt presenterar sig, då exploderarexploderar varje röd blodkropp i mitt inre och min syn blir suddig.
Det kan inte bli mer magiskt än så.

Eller kanske ändå: tidig juldagsmorgon, tassa upp före de andra, morgonrock på, barfota i köket, kaffe i en mugg, lätt snötäcke på gården och en nyöppnad Aladdin-ask på köksbordet. Julen i ett trillingnötskal. Magi.

(Publicerades den 27 november 2009 i tidningen Nya Ålands julbilaga)

En osund, oralt fixerad högtid

2009-12-02T13:45:00.008+01:00

Det uppenbara först: Vaddå fira jul? Du menar väl ”äta” jul? För det är ju det det handlar om. Att äta. Man åker på Eriksgata mellan släktingars och bekantas hus och äter. Skit i umgänget, det viktigaste är att man under julhelgen hinner äta sig genom kostcirkeln - så som den såg ut på 1880-talet, då grisläppar och ister utgjorde varsin halvcirkel. Julen är mat, mat och mat. Middag tre gånger om dagen. Gärna fyra. Givetvis några smårätter däremellan. Och mellan dem lite rester. Kanske man kilar in en handfull dadlar mellan resterna? Och sen lite salta nötter att fösa ner dadlarna med. Så att man inte kommer ner i normal vilopuls i onödan. Eller normalt blodtryck. Det ska helst skvalpa lite blodfärgat ur öronen i mellandagarna. Då har man lyckats.

Så här kan det låta hemma hos en vanlig, åländsk familj under en vanlig julhelg: - Börje, jag är rädd… jag tror julmaten är slut.
- Gud hjälpe oss, kvinna!
- Vad ska vi äta nu då? Fil och müsli?
- Är du galen, kärring? Nej, vi får ta oss en kula för pannan. Jag hämtar bössan.
- Nej… VÄNTA! Jag tror… ja, vi har lite gåspaté från förrförra julen i frysen!
- Halleluja! Fram med snapsen! Nu jävlar ska det tändas juleljus!

Julen är en osund, oralt fixerad högtid. Bonuspoäng till den som får i sig mest utan att kräkas i munnen redan under Tjuren Ferdinand. Ännu fler poäng till den som får ett gallstensanfall eller spräcker kroppspulsådern på toaletten under ett tappert försök att bajsa ut 4,5 kilo får i kål på juldagsnatten. Julen är äcklig. Vi är äckliga på julen. Julen gör oss äckliga.
Och då har jag bara nämnt maten.

Sen har vi ju alla de andra vidrigheterna. Julklapparna, förstås, som vi ger till varandra för att a) få bekräftelse, och b) få dyrare grejer i utbyte. ”Givandets glädje”, haha. Eller ho-ho-ho, kanske?

Fast det allra vidrigaste med julen är nog Karl-Bertil. Inte själva filmen, utan det vidriga sätt vi låtsas bli berörda av den - om vi ens är nyktra nog att lyckas hitta rätt kanal i rätt tid.
”Se, vilken fin gest”, sluddrar vi till våra barn. ”Så där ska man göra på julen. Gud signe Tage Danielsson, ganska synd att han dog.” (Och vi uttalar Danielsson på det där åländska sättet, med ett dubbel-n, Dann-jelsån, eftersom vi inte vet bättre.)

Men trots att vi säger att vi älskar Tage Dann-jelsån ska ingen tro att vi har anammat hans fina budskap. Nej, o nej. Våra julklappar är våra julklappar, vår mat är vår mat och de där sjaviga och äckliga tiggarna man har börjat se överallt, de förstör ju julstämningen genom att se fattiga ut, fattar de inte att de solkar ner stadsbilden? VÅR stadsbild! Jag la ju för fan två euro i en sån där bössa förra veckan, blir de i Amnesty aldrig mätta eller?

Julen är årets vidrigaste tid. Det är då vi uppför oss som allra värst medan vi förtjänar det som allra minst. Och just det, en sak till: fuck you Dean Martin, ditt lallande äggtoddyfyllo. Ditt plastiga Hollywoodvibrato drar ett löjets skimmer över hela vintern varje förbannade år. Som om julen inte vore tillräckligt konstgjord redan.

God jul, visst.
Men nästa år gör vi något annat, okej?

(Publicerades den 27 november 2009 i tidningen Nya Ålands julbilaga)

Lägg ner, tantslem

2009-11-24T12:10:00.002+01:00

Just nu attackeras vi av pumor, ”cougars”: Världen jublar när Madonna, 51, lägger vantarna på inoljade och vaxade fotomodellen Jesus Luz, 22. Sharon Stone, 51, får uppmuntrande tillrop för att hon fått 24-årige Chase Dreyfous på rygg. ”Visst, han är inte ens hälften så gammal som hon är, men vaddå – så har ju män gjort i alla tider. Sharon är en riktig cougar! You go girl!” skriver en upphetsad reporter på kändisskvallersajten ”Stupid celebrities gossip”.

En ”cougar”, om du nu skulle ha missat det hajpade uttrycket, är en äldre, framgångsrik och sexig kvinna som förlustar sig med mycket yngre män. Uttrycket myntades i den kanadensiska journalisten Valerie Gibsons bok ”Cougar, A Guide for Older Women Dating Younger Men” som kom ut redan 2001. Men det är först i år som cougartrenden har tagit ordentlig fart, inte bara med barnarovsexemplen ovan, utan också med tv-serier som ”Cougar”, en realityserie om 40-åriga Stacey, en framgångsrik kvinna som uppvaktas av 20-åringar.

En cougar, enligt Valerie Gibson, beskrivs bäst så här: ”En självständig, sofistikerad, åtråvärd och sexig äldre kvinna som vet exakt vad hon vill ha – och det är massor av sex med yngre män. Vad hon inte vill ha är barn eller förhållanden.”

Massor av sex med unga män. Inga barn. Inga förhållanden.
Jamen du, vad härligt! Det är väl fint att kvinnor tar för sig. Eller?
Nej. Det är det inte. Det är inte det minsta härligt. Det är faktiskt lite vidrigt. Det är vidrigt eftersom nyckelorden är makt och framgång. Vi pratar om ”framgångsrika” kvinnor här. Det är inga hemmafruar med trasslig ekonomi. De har inget med den glassiga cougartrenden att göra. Det handlar inte heller om kärlek. Det handlar om rika kvinnor med status och makt som skaffar sig leksaker med magrutor.
Det är alltså exakt samma sak som när valfri mäktig man i 70-årsåldern gifter sig med en kvinna som skulle kunna vara hans barnbarn. Lika fel, lika äckligt. Lika dumt.

Att skrika ”You go girl” efter Madonna och Sharon Stone är således precis lika korkat som att utbringa ett fyrfaldigt leve för Silvio Berlusconi, gamle Monty Python-medlemmen Terry Jones och alla andra sextioplusmän som har lyckats med bedriften att ligga med flickor som är 30, 40 eller 50 år yngre än dem: ”Härligt gubbar! Ni är ett föredöme för äldre rika män över hela världen! Det är så skönt att se att ni inte nöjer er med gamla kärringar. You go boys! Dom leve! HURRA! HURRA! HURRA! HURRA!”

Nej, det fungerar ju inte så. När en äldre, framgångsrik man lägrar en ung kvinna blir han omedelbart stämplad som gubbslem, gubbsjuk eller rätt och slätt äcklig – oftast med all rätt. Men när en kvinna sliter brallorna av en yngre man med vaxad bröstkorg och rejäl donge, då är det ”självständigt”, ”fräckt” och ”företagsamt” – och istället för allmänt fördömande blir resultatet en ny trend. Jag tänker liksom: Vaddå cougars? Ser ni inte att det handlar om hederligt gammalt tantslem?

Visst, man kan ju resonera som redaktören på skvallerspalten ”Stupid celebrities gossip”, som menar att män alltid har gjort så och därför är det minsann kvinnornas tur nu. Hm. Få se nu, om jag har uppfattat det rätt: Efter hundratals år av äldre mäns imbecilla lammköttsjakt vill kvinnor nu bete sig lika illa – bara för att de kan. Det låter ju inte speciellt smart. Två fel blir som bekant inte ett rätt. Med samma sorts rättviselogik kan man hävda att manliga diktatorer har bragt miljontals människor om livet genom världshistorien – och därför är det inte mer än rätt att vi låter några kvinnliga diktatorer göra samma sak nu. Männen fick ju!

Det är faktiskt anmärkningsvärt vilka vansinnigheter cougarkvinnorna kommer undan med bara för att de seglar under något slags jämställdhetsflagg och beväpnar sig med slagord som ”nu är det kvinnornas tur”. Tänk dig till exempel att ett dejtingföretag skulle ordna nationella konvent för äldre, rika och uttråkade män som vill träffa yngre kvinnor. Sådana konvent skulle bli bombhotade, äggade, bojkottade, anklagade för pedofili och utjagade ur landet.

Men de populära cougarträffar som under hösten anordnas i USA lockar journalister från hela världen. Intresset är rekordstort. De glammiga träffarna är till och med så populära att alla inte får plats. Ingen pratar om osmaklig gumsjuka eller om tantslem – inte ens fast deltagarna helt öppet erkänner att de söker sig till yngre män eftersom männen i deras egen ålder ”börjar sakna energi”. Och de säger det med ett fräckt leende på sina åldriga, hårdmålade läppar.

Herrejösses, tänk dig att en mogen man som intervjuas av internationell press skulle säga något liknande om jämnåriga kvinnor. ”Ja, du vet, när jag kom upp i 60-årsåldern insåg jag att kvinnorna i min egen ålder började bli lite... ja, sladdriga. Så nu ligger jag bara med yngre kvinnor. Jag blir så energifylld och lycklig av det.”

Det skulle bli ramaskri. Det skulle hotas med pungsparkar, svarta tidningsrubriker och förlorade jobb.
Nu vill jag för säkerhets skull klargöra en sak här: Förhållanden kan se ut på många sätt. Kön, ålder och sånt spelar förstås ingen roll – så länge det någonstans är på lika villkor. Kärlek klarar åldersskillnader, inga problem där.

Men cougartrenden har förstås inte ett skit med kärlek att göra. Den handlar om äldre kvinnor som leasar förströelse för stunden eftersom de kan. Cougartrenden handlar inte om frisören Bettan, 43, en MILF som har en smaskig affär med grannens 23-årige son – den handlar om makt.

Än så länge är cougartrenden främst en amerikansk företeelse. Men visst märker man att sättet att tänka har spritt sig till Sverige också. Nu, när svenska män efter åratal av hård träning och offentliga bannor äntligen har fattat att man aldrig, aldrig, ALDRIG ska gå på strippklubb – då trängs tusentals skrikande medelålders kvinnor framför en halvnaken, juckande Martin Stenmarck på något som kallas ”Ladies Night”. Men då kallar man det inte för äcklig objektifiering. Då kallar man det för en mysig kväll med tjejkompisarna.

Så till alla potentiella cougars där ute vill jag bara säga: Var inte löjliga nu – dra in klorna och ge er på män i er egen ålder.

(Publicerades i tidningen amelia, november 2009)

Visa mig vägen till Herrön

2009-11-23T19:47:00.006+01:00

Jag sitter på Dramaten, finklädd, med skor som doftar varmt läder, och inom bara någon timme kommer jag att avsky en kvinna jag inte ens känner.
Jag sitter där tack vare Killinggänget. De och jag är typ så här nära: (Föreställ er hur jag håller upp min högra hand och korsar pek- och långfingret.)
Ja. Så nära är vi. Inte för att vi någonsin har träffats, men det känns som om vi har upplevt de senaste 17 åren tillsammans. De har skapat ironisk, intelligent humor – jag har konsumerat. Glenn Killing, Nilecity, Percy tårar, Fyra nyanser av brunt. Med mera.
Tillsammans har vi fnissat åt fåniga lakritsgubbar. Vi har fyllts av värme inför skäggiga, mänskliga män som Ben och Gunnar. Vi har gapflabbat åt det sorgliga fyllot Lasse Kongo. Vi har skrattat gott åt en radhusnazist. Tillsammans.
Men nu är det nästan 2010 och slutfnissat.

Det är tid att gå från fniss till allvar. Från Glenns manege till Killingängets "Drömmen om Herrön", en pjäs om humor, ångest och en längtan efter manlig gemenskap på en ö där inga kvinnor är tillåtna. På Kungliga Dramatiska Teatern – Sveriges viktigaste scen, så allvarstyngd och anrik att känsligt folk ibland pissar på sig i entrén i ren chock.
Jag har varit nervös långt innan premiären. Ett eventuellt misslyckande skulle ju på något sätt bli mitt eget. Så när jag under pjäsens andra vecka ÄNTLIGEN får göra entré på Dramaten, på en fin, upphöjd läktarplats, då dunkar hjärtat lika intensivt som penisen på Nate Dogg (ja han som är "kåtast i Kungsängen").

Jag har som sagt klätt mig fint. Jag har nya, dyra Levisjeans. Jag har en struken skjorta. Jag har svarta läderskor, som efter en stunds bärande ger ifrån sig den där allvarsamma och seriösa doften av herrfot efter en dags viktigt skrivbordsjobb.
När ridån går upp är jag uppspelt på gränsen till infarkt. Men pjäsen rullar på som i en dröm. Skratt avlöses av allvar som avlöses av ångest. Jag njuter.
Tills.

Lite till höger om mig sitter en kvinna som uppenbarligen kommit till Dramaten för att se ROBERT GUSTAFSSON. Hon har antagligen läst i tidningarna att ROBERT GUSTAFSSON har utsetts till Sveriges roligaste man 125 år i rad. Så hon har dragit på skrattbyxorna.
Således: när ROBERT GUSTAFSSON gör kvällens bästa scen, när han får gestalta sig själv, den manlige pajasen, som ställd inför sin egen rädsla för att vara allvarlig blir avslöjad och totalt tillintetgjord – då sitter kärringdjäveln och frustar och gnyr av skratt och FÖRSTÖR. Och hon drar med sig ett helt fnissigt tjejgäng.

Just då drar jag mig till minnes en av de få sågningar pjäsen har inkasserat. DN skrev efter premiären att Killinggänget misslyckats med att göra något av det "potentiella kvinnoförakt som kanske bubblar i fem komplicerade manssjälar".
I det ögonblicket känner jag det kvinnoföraktet. Och omfamnar det. Jag omfamnar det så mycket att jag framkallar en imaginär Percy Nilegård som lösgör sig från skuggorna, skrider fram till skrattkärringen och med framskjuten haka säger: "Ska inte lilla fnitterfittan ta och knipa käft nu så att männen får ha lite finkultur i fred. Okej? Toppen."
Jag skulle nog trivas lite för bra på Herrön.

(Publicerades den 9 oktober 2009 i tidningen Nya Åland)

Nu kavlar jag upp ärmen

2009-11-23T10:45:00.003+01:00

En dag för många år sen tittade Myndigheterna upp från sina papperstravar, puffade upp glasögonen på näsan och brummade: "Ät bröd. Det är bra för dig. Du ska äta en massa bröd varje dag. Visst, det blir en del deg i magen, en del bajsande, men gör som vi säger. Bröd är nyttigt."
Vad som hände? Man åt inte bröd, förstås. För att man inte ville göra som Myndigheterna sa. Man ville bestämma själv. "Äta bröd? Glöm det. De kan dra åt fanders", sa man. Och så kastade man ut allt sitt bröd genom fönstret. Det är inte ens säkert att man öppnade fönstret först.

Några år senare sträckte de på sig igen, Myndigheterna, och förkunnade: "Du borde inte dricka så mycket. Din lever blir skrynklig. Om du dricker mer än 10-12 enheter per vecka kommer du att dö, skrikande och hallucinerande."
Vad som hände? Man drack förstås. 10-12 enheter på en kväll. Minst. Och sen 14-16 enheter kvällen därpå. Man flinade Myndigheterna i ansiktet och andades tobaksrök och Vodka Russian-ångor på dem. För här skulle ingen sketen Myndighet komma och reglera skrynkligheten hos ens inre organ.
Sen återkom de med jämna mellanrum. Det var flytvästar som skulle tas på, och det var 10 av 8 människor som drunknade i vatten, det var bilskatt och rökförbud och det var den ena pekpinnen efter den andra. Som man revolterade mot så gott man kunde.
Myndigheterna pekade åt det ena hållet – man gick åt det andra.

Det berodde nog inte så mycket på att man misstrodde Myndigheterna. Det var bara så irriterande att de ständigt skulle kika en över axeln, lägga sig i och vara besserwissrar. All den där omtanken kändes påträngande. Man kände sig förminskad. Fördummad. "Myndigheterna - vilket satans pack!" sa man både en och två gånger.
Nu är Myndigheterna igång igen. De vill att vi ska vaccinera oss.
Det är nu man ska göra tvärtom, eller hur?
Revoltera. Och strunta i den där sprutan.
Nej. Inte jag i alla fall.
För nu har det hänt saker. Myndigheterna har fått sällskap på besserwisserfronten. Av Tänkarna.
Tänkarna vill att vi ska Tänka Kritiskt.

För om man Tänker Kritiskt inser man snabbt, menar Tänkarna, att sprutan är livsfarlig, ger fosterskador och är tillverkad i USA (vilket i Tänkarkretsar betyder att den är ond). Alla Tänkare har hämtat sin kunskap från samma sju dokument på internet, under kanske timmar av Kritiskt Tänkande, och anser sig därför vara kvalificerade att uttala sig om medicinsk forskning, månlandningar och 9/11 (ja, Tänkarna är på långt håll släkt med Galningarna, de som tror att Myndigheternas plan med vaccinet är att förlama oss, slita ut våra inre organ och sälja dem på svarta marknaden i Vilnius).
Men på sistone har Tänkarna blivit så högljudda, så välorganiserade och så påträngande omtänksamma att de börjar kännas som en liten Myndighet. Så när de hävdar att Sanningen om vaccinet finns på nätet, att det bara är att surfa lite och Tänka Kritiskt – då bestämmer jag mig för att göra tvärtom.
Jag tänker kavla upp ärmen och ta den där sprutan.
Inte för att jag litar blint på Myndigheterna – de hade ju fel om brödet – utan för att Tänkarna och deras välmenande råd står mig så förbannat upp i halsen.

(Publicerades den 23 november 2009 i tidningen Nya Åland)

Klusterbombade mjölktetror

2009-10-19T20:05:00.003+02:00

Motivationen är a och o.

När den finns där är jag en mönstermedborgare; jag manglar de sista sura dropparna ur mjölktetrorna, sköljer tonfiskmojset ur de stinkande plåtburkarna och kör till återvinningsstationen utan att passera gå, ”hejpåre granne, här såtteras det, höhö!”

Jag har förstås lite svajigt samvete för att jag tar bilen - man borde väl cykla - men å andra sidan måste jag ju då få med mig nittiosex påsar med omsorgsfullt emballerad skit på styret, och det låter sig förstås inte göras, och så är det ju det där med cykelhjälmen, herregud, så fort man tar den på sig ser man ju ut som om man behöver en hjälpande hand när det ska knytas sko eller gås på toalett.
Så jag tar bilen.
Och när jag kommer hem från återvinningsstationen är jag fortfarande motiverad.
Därför plockar jag ut den fuktfläckiga kompostpåsen från skåpet under diskhon, viker den nogsamt och dumpar den smidigt i rätt sopfack ute på gården.

Efter att ha dragit mitt dagliga Strå till Stacken sätter jag mig med en kopp kaffe för att läsa DN - fortfarande motiverad att Hjälpa Till och Göra Min Plikt.
I DN läser jag om bombkapsel 90.
Bombkapsel 90, Mjölner kallad, är det svenska flygvapnets älskling. Av artikeln i DN lär jag mig att Mjölner är en klusterbomb som delar upp sig i 72 småbomber när den släpps från ett flygplan. Den kan totalmosa ett 16 fotbollsplaner stort område utan att ens höja på ögonbrynet.
Mycket imponerande.
I artikeln står det också att Sverige vill förbjuda klusterbomber eftersom de är farliga och instabila och dödar barn och gudvetvad. ”Gamla pålitliga, fina Sverige”, tänker jag, och min motivation att Göra Min Del För Nationen skjuter genom taket.

Sen får jag ansiktet bortsprängt.
För när jag läser vidare står det ju faktiskt att Sverige - gamla pålitliga, fina Sverige, som vill införa lag på cykelhjälm, och som tvingar mig att gå till ”holken” med gamla batterier - INTE vill förbjuda sin egen Mjölner.
För Mjölner är en fin bomb som vill alla snälla människor väl.
”Han är säker, gamla Mjölner”, säger svenska staten och klappar bomben ömt. Som den där gamen i Robin Hood på julafton.
Detta betyder, tolkar jag mellan de berömda raderna, att de barn i främmande länder som får armar och/eller ben bortsprängda av Mjölner har förtjänat det på något sätt.

Plötsligt känns ”mitt” Sverige som en svekfull far som predikar snällhet och nykterhet på fredagen, men blir på fyllan och ger mamma granna blåtiror på lördagen. Inför barnen.
Och då händer det sig, när jag sitter där med mitt kaffe, att all min motivation, den jag alldeles nyss kände så starkt, är som bortblåst.
Jag vill inte längre vara en god medborgare.
Jag har totalt tappat lusten att vika tetror.
Och batterierna? Ut i skogen med dem, för helvete. Jag vill mata djuren med vassa plåtburkar, pissa havet fullt med alger och köra fuldiesel på tomgång i timmar.

Jag drar ett djupt andetag, dricker det sista ur kaffekoppen och går fram till skåpet under diskhon.
Där plockar jag fram en skitig glasburk med torkade barnmatsrester i.
Som jag släpper rätt ner i kompostpåsen.
Och Gud, så skönt det känns

(Publicerades den 24 maj 2008 i tidningen Nya Åland)

Beach vs Pappasvull

2009-10-19T19:43:00.003+02:00

En dag i april bestämmer jag mig för att bli snygg till ”beach 2008”. Så jag ställer in mig på att börja på gym (lägg in förinspelat sitcomskratt här).

Visserligen har jag en gång i tiden svurit en ed att bekämpa ytlighet i allmänhet och strävan efter sexigare triceps i synnerhet, men äh, ni vet ju själva hur det är med eder; man flyter iland på någon tropisk strand någonstans, blir omhändertagen av bandarer och svär efter ett par dagar en ed att bekämpa ondska, girighet, Lill-Babs, eller vad det nu kan tänkas vara – men tiden går och en vacker dag står man där med en biljett till Lill-Babs krogshow i handen och tänker, ”äh, vafan, den där eden, jag minns inte ens varför jag svor den”, och så går man in ändå och har hur kul som helst och får Lill-Babs autograf efteråt.

Således skiter jag i min ed en dag i april, och styr sparrisbenen och haricot verts-armarna mot gymmet på Friskis & Svettis. Där förevisar instruktören sju maskiner. Och jag låter mig omedelbart förföras av hans smicker: ”Wow! Du är ju stark! Är du säker på att du aldrig har tränat? Du kommer att bli ett muskelberg – nej, en hel bergskedja! Får jag känna på dina biceps? Får jag ta ett foto? Får jag sticka hål på din svällande lårmuskel och pressa ut en droppe blod som minne av denna perfekta övningstimme?”

Och så vidare. Jag rodnar och vet att han kryddar sanningen en aning, men vafan.

När den guidade timmen är slut är jag hög på endorfiner och förklarar för både tjejen i kassan och en okänd, lite skrämd kvinna jag möter på vägen hem att jag ska köpa ett gymkort.

Väl hemma demonstrerar jag lyckligt mina nyupptäckta muskelgrupper för Josefin och berättar för henne att jag ska köpa ett gymkort.
Sen ringer jag pappa och berättar att jag ska köpa ett gymkort.
Och sen lägger jag ut nyheten på min blogg.
”Kanske borde jag göra ett par armhävningar”, är det sista jag tänker innan jag somnar den kvällen.

Ett par veckor senare: kompis M och jag sitter på ett café nere vid Mälarens strand och är pappalediga för fulla muggar. Barnen sover i vagnarna medan vi dryftar viktiga frågor i den klimathotfulla, sköna vårsolen.
”Jag borde väl inte ta en hamburgertallrik så här tidigt, jag åt ju just chipsfrukost”, säger jag till M, som har fullt sjå med en extrastor, rinnig mjukglass han just köpt.
”Äh, är man hungrig så är man”, säger M.
”Ja, och det är jag”, säger jag lyckligt och vinkar till mig cafébiträdet. ”I love the smell of fried food in the morning”, konstaterar jag och skrockar väderspänt.

En halvtimme senare, när vi flämtande går och skjuter på varsin barnvagn, tar M fram en påse bullar som hans frus mormor har bakat.
”Nej tack”, jag är så mätt att jag mår illa, säger jag, och tar snabbt två bullar ur påsen.
M rapar högljutt.

Medan jag grymtande tuggar i mig ljuv mormorsbulle flimrar ett minnesfragment förbi någonstans i den fett- och sockerspeedade köttklump som är min hjärna.
Något med en ed jag har svurit.
Något med Lill-Babs.
Något med ett kort.
Men jag rapar upp lite härlig bullsötma och med ens är minnet som bortblåst i den ljumma vårvinden.

Jag är andfådd, men det är fint att leva.

(Publicerades den 10 maj 2008 i tidningen Nya Åland)

Jag frossar i fulfett

2009-09-17T18:39:00.002+02:00

Det är inte det att jag inte älskar bulgur. För det gör jag. Med mager teriyakikyckling och en krispig grönsallad med fetaost och solrosfrön till. Mm!
Eller sushi. Fräscht, gott och magert. Eller heta räkor i basilika med smaksatt fettsnål crème fraiche. Och couscous. Fantastiskt! Yummy!
Men ändå.
Ibland räcker det inte för mig.

Så då och då, när mina arbetskompisar (ständigt uppdaterade när det handlar om ”nya, fräscha, trendiga” lunchrestauranger med ”nya, fräscha, trendiga” maträtter) kommer förbi mitt skrivbord och frågar om jag ska med på lunch, ”till Kalori”, ”till Sthlm New Deli”, eller ”till Ikki”, så händer det att jag ljuger.
Jag ljuger som fan.
Ja, jag ljuger och säger: ”Nej tack, jag har ärenden. Grejer som ska bäras från punkt a till punkt b. Löften att infria. Men tack ändå!”
Och sen, när lättlunchgänget har gått på jakt efter nya exotiska, mättande vetesorter med fräschör, väntar jag i fem minuter.
Därefter drar jag på mig min mentala trenchcoat och smyger ut, likt en skamsen torsk på manisk jakt efter lite förbjudet knulla, på de stockholmska bakgatorna.
Där letar jag upp ett hak.

Det kan vara ”Kickans fett och sås”, ”Köttkojan” eller ”T.G.I.F (Thank God it´s Fattening)”. Där träffar jag oftast någon likasinnad, och tillsammans, i den skumma lokalen som serverar så fet mat att man riskerar en stroke bara av att läsa menyn, beställer vi onyttig lunch.
Gudihavetsåskönt.
Kanske isterband, eller nej, kanske strimlat fläsk späckat med strimlad lever. Eller möjligen gräddstuvat sidfläsk med friterat stekos. Med stekt, friterad potatis. Å MAJ GAD, som att skjuta heroin! Eller schnitzel, späckad med ost, som i sin tur är späckad med korv som i sin tur är späckad med fläsk. Och en sexliters lättöl till. Gaaarhhl…
(Det är okej att dregla nu.)

Vi beställer feta grejer som är späckade med andra feta grejer. Vi vill ha det - nej, vi behöver det!
Sen äter vi under tystnad, med små åar av fett rinnande längs våra mungipor och hakor. Och hela tiden känns det som om vi är i fara. Som om vi bryter mot lagen. Som om dörren till fetthaket när som helst kan sprängas upp och GI-polisen med Fredrik Paulún och hans spända jävla GI-skinkor ska storma in, skjuta kocken och sätta eld på köket. En fettrazzia: ”Lägg ner den där stuvade makaronen! Nu! LÄGG NER DEN NU!”

Efter lunchen, visst, man är Mr Creosote. Redo för en slungspya eller gastroskopi. Och tittar man noggrant på magen ser man, på utsidan, fettblobbens väg genom tarmsystemet, och man känner hur artärerna impregneras.

Men det blir inte så ofta. Högst en gång i veckan. Sen återgår jag till nyttiga, fräscha luncher, på ljusa ställen, tillsammans med människor från samhällets övre skikt. Folk med normal ansiktsfärg.
Men ni vet - ibland vill man ju känna kalla döden nafsa en i hälarna. Och då är fett- och strokelunchen ett lagom pirrande alternativ för en feg, yngre medelålders man
Men snart kanske transfetterna förbjuds.
Så det gäller att frossa i fulfett medan det går.
För sen är det Paulúns spända skinkor som är lagen.

(Publicerades den 31 mars 2007 i tidningen Nya Åland)

Orolig? Inte jag inte

2009-08-28T13:33:00.002+02:00

Om jag är orolig för svininfluensan?
Nja, jag vet inte. Jag brukar inte oroa mig i onödan.
Men det är klart att man blir lite bekymrad när man hör om unga människor som smittats och nu behöver kopplas ihop med Apples senaste lungmaskin (iLung) för att kunna andas. Men orolig? Nja, jag vet inte.
Men det är klart. Det finns ju andra saker jag funderar på ibland.

Jag funderar till exempel på hur det ska gå när jag och Josefin flyger till Venedig nästa helg. Vi flyger med Ryanair och man har ju hört så mycket. Kostar det verkligen att kissa? Hur mycket gas i magen får man ta med ombord? Och tänk om jag får ett panikångestanfall, det var länge sen, kanske det är dags igen nu? Måste jag i så fall betala extra om någon i kabinpersonalen tvingas smeka min kind och sjunga ”Kumbaya, my Lord” för att lugna mig?
Eller, om det regnar när vi landar på flygplatsen i Treviso, och så kanar vi av landningsbanan och vidare ut i diket medan gnistorna yr, och på amatörfilmen som sen visas upp på nyheterna i italiensk tv hör man hur han som filmar står och skriker ”helvete helvete satans jävlars helvete”, sådär som på den där berömda Jas-filmen, fast på italienska förstås.
Eller så får piloten ett slaganfall, biter av sig tungan och styr med död blick och blodig haka in hela skiten i närmsta bergsmassiv.

Jag har också funderat lite på de där nya, billiga borden vi köpte till vardagsrummet. 45 spänn styck på Ikea – det är ju löjligt billigt faktiskt – och de är verkligen fina; svarta och skinande blanka. Men hörnen, åh du helige skapare, de är ju livsfarligt sylvassa. Hur tänkte de på Ikea egentligen? ”Jaha hörni, idag ska vi tillverka ett bord som man kan spjälka björkved med”. Vissa nätter när jag inte kan sova ser jag för mitt inre hur lillpojken snubblar och faller mot något av de där vassa hörnen... å fy fan, jag har varit på väg att smyga upp ur sängen flera gånger de senaste veckorna för att tyst och försiktigt fila ner och silvertejpa alla hörn, kanter och utskjutande föremål vi har i huset. Och mura igen vartenda eluttag.
Såna grejer funderar man kanske lite på ibland, jo.

Och hur trygg är min anställning på Amelia egentligen? Kanske det räcker med ett förfluget litet ”fettballe” i någon liten bildtext för att jag ska åka ut med stornäsan före, och sen vet man ju hur det går – spriten, håglösheten, skilsmässan, parkbänken, kissfläckarna på byxorna och slutligen levercancern.
Och på tal om sjukdomar så händer det ju faktiskt att jag ligger vaken om nätterna och grubblar lite över de där vita utslagen jag har på ena armen och bägge fötterna. ”Pigmentfläckar”, brukar kompisar säga, och fast de försöker spela oberörda syns det tydligt hur deras blickar fylls med lika delar äckel och fasa.
Sen har vi ju restskatten som ska vara betald i mars. Den ligger och nöter som en liten fiskbensbit som fastnat i halsen – ibland lyckas jag glömma bort den, men så halkar den nån millimeter åt sidan och då akutkrampar det i hela bröstkorgen när jag sväljer.
Och så var det ju det där med svininfluensan.

Fast jag brukar å andra sidan inte oroa mig i onödan.

(Publicerad den 28 augusti 2009 i tidningen Nya Åland)

Propsoripos…osi?

2009-08-23T21:46:00.003+02:00

Jaha, så det är alltså en sjukdom när man glömmer ansikten. ”Prosopagnosi”. Ansiktsblindhet. Stod det i tidningen.
– Nu slipper jag skämmas för att jag aldrig kommer ihåg folk, gråtjublar författaren Anna, som lider av… eh, propsoripos…osi?
Visst.
Men, Anna, du – är det inte i själva verket så att du bara hittat ett bekvämt sätt att slippa minnas folk du ändå skiter i?
Det är min teori.
Sjukdom, schmukdom, liksom.

JAG, däremot, lider av en annan sorts ansiktsgrej, som VERKLIGEN måste vara en sjukdom. På riktigt. Inte som Annas hitte-på-propsoripos...gnosi?
En kille på mitt jobb, vi kan kalla honom Germund, påminner oerhört mycket om en god vän till mig, Ismo. Och eftersom jag tycker bra om Ismo så gillar jag automatiskt Germund. Germund ser inte bara ut som Ismo, han låter som honom också. På många sätt är han en spegelbild av Ismo. Och det gör att han i mina ögon är en riktig hedersknyffel. En Fin Människa.
Trots att jag inte känner honom det minsta.

Jag inte bara dömer hunden efter håren – jag dömer hunden efter någon annans hår.
Det funkar tvärtom också. Ser du ut som någon av mina ovänner är det ingen idé att komma oanmäld på kaffe. Då smusslar jag ner urea i din kopp när du inte ser – beklagar, men du borde veta bättre än att komma hit och se ut så där. Idiot.
Sjukdom! Sa jag ju.

Så, häromdagen köpte jag och min flickvän en bil – av en man som var en exakt kopia av Sverker Olofsson från SVT:s ”Plus”. Han såg ut som Sverker, lät som Sverker och luktade pålitligt, lite nybil och kaffemun, sådär som Sverker antagligen gör. Jag gillade honom omedelbart. Jag skulle han köpt tonvis med ruttet valkött om han hade rekommenderat det.

När han tittade på oss och sa ”den här bilen, den ska ni ha”, då visste jag. ”Ja, Sverker, vi köper den. Du är en fin man. Vi älskar dig.” Hur skulle jag kunna pruta när jag stod ansikte mot mustaschprytt ansikte med Sverker? Världens ärligaste människa, en oantastlig konsument-Jesus?

Han: … det där? Nej, det är inte rost, det är guldfärg som jag målade dit alldeles nyss. Den är redan torr för att den är magisk.
Jag: Tack, Sverker.
Han: Det står 12000 mil på mätaren, men bilen har egentligen bara gått 30 meter.
Jag: Givetvis. Och se så fin lack!
Han: Den sista ägaren var en nunna. Hon körde inte ens bilen, hon använde den bara till jungfrufödslar. Det är därför ni ser spår av änglavingar i baksätet.
Jag: Ja, jag tyckte väl det… (viskar) titta älskling, änglavingar!
Han: Och bara för att ni ser så ärliga ut så höjer jag priset med 30 procent. Ni måste straffas för er blåögda uppsyn.
Jag: Du vet bäst, ers Sverkerhet.

Det är möjligt att bilen blev något dyrare än den skulle ha blivit om försäljaren hade sett ut som Stalin eller den onde vaktmästaren Hasse från högstadiet. Då hade jag varit på min vakt. Då hade jag varit en hårdare förhandlare. Men nu var det inte så.
Jag insåg förstås att det inte var Sverker. Men han var väldigt lik och det räckte för mig. Eftersom jag har sjukdomen. En förbannad, äkta, sjukdom.
Inte nån fejk-psognosr… arosi?

(Publicerad i maj 2006 i tidningen XIT)

Skärp dig, tisdag!

2009-08-23T21:37:00.003+02:00

Tisdagen borde skärpa till sig. Tisdagen ligger pyrt till.
Ja, det cirkulerar till och med rykten om att tisdagen kan komma att förlora sin status som internationell veckodag – om inget drastiskt händer snart.
Vad jag talar om? Enkelt: Tisdagen har misslyckats. Kapitalt. På grund av usel marknadsföring och ett häpnadsväckande ointresse för PR och varumärkesbyggnade finns det snart inte en endaste jävel som bryr sig om tisdagar längre.

Alla hatar måndagar. Måndagen har som bekant profilerat sig som dagen det är okej att totalt bajsa över. Folk gillar inte dagen, men talar i alla fall om den. Onsdagen är känd som lill-lördag, torsdagen är ”nästan helg”, fredagen är ”wohooo, thank God it´s Friday”, och sen har vi ju helgen i all sin härlighet, med lördagssex och söndagsångest. Kända från verkliga livet. Men tisdagen. Suck.

Den ligger där som ett satans mähä, platt och menlös, och försöker liksom gömma sig mellan två högprofildagar. Ryggradslöst, käre tisdag! Fegt!
… men inte förvånande. Tisdagens PR-folk har länge jobbat på en pinsamt låg nivå.
De övriga andra veckodagarna har lyckats nå ut till den livsviktiga nöjes– och kulturvärlden: Bill Murray har måndag hela veckan, onsdag har skrivit långtidskontrakt med fotbollslaget Sheffield Wednesday OCH dottern Wednesday i filmerna om familjen Addams, torsdagen snuvade nyss – efter mycket skicklig lobbyverksamhet – oväntat fredagen på Dagens Nyheters populära ”På Stan”-bilaga… man kan fortsätta hur länge som helst.
Tills man kommer till tisdag. Trista tisdag.
Tisdagen har… ”Ruby Tuesday” med Rolling Stones. Från 1966.

HALLÅ! Det går inte att leva på gamla meriter i all evighet. (Fastlagstisdagen kunde möjligen rädda tisdagens rykte om det inte vore för det faktum att den bara inföll en gång om året. Dumsnålt, tisdag!)
Nej, det går inte att leva på gamla meriter. Men det är precis vad tisdagen gjort medan de andra veckodagarna har lobbat, knutit kontakter och gjort sig synliga. Och på grund av det utbredda missnöje med tisdagen ryktas det alltså om att dagen är farligt nära att förlora sin status som veckodag. Men är det verkligen det vi vill?

Jag tror inte det.
Jag menar, vi vet ju aldrig vad vi får istället. Plötsligt kanske vi står där med en sprillans ny ersättare, en särimnsdag eller en mörsdag eller vad vet jag, som kanske känns tuff och fräsch i början, men som en vacker dag visar sig vara talesman för frimurarna eller Sverigedemokraterna eller för bärandet av plommonstop. Då kommer vi att sakna den gamla tråktisdagen.

Därför vädjar jag direkt till dig, tisdag: Ryck upp dig innan det är för sent! Fånga dagen! För det finns inget sorgligare än en veckodag som har gett upp. Vi vill se nya tuffa tag! Vi vill se uppkäftighet! Nya idéer! En låt, en blogg, vad fan som helst, bara det får folk att skina upp på måndagskvällarna, knyta näven i ren glädje och tjoa för sig själva: ”I morgon är det ÄNTLIGEN tisdag!”

PS. Bara ett tips, tisdag: Anlita inte bandet Stonecake igen. Deras låt ”Tuesday Afternoon” gjorde mer skada än nytta för ditt rykte. DS.

(Publicerades den 4 januari 2007 i tidningen Nya Åland)

Bävar för ett torftigt Slut

2009-07-21T12:08:00.005+02:00

Ännu en varm, gråsmetig novemberdag. Det regnar. Jag tittar ut, på termometern: Tio plusgrader. En blåmes ﬂyger förbi. Jag tycker mig se att den smuttar på en pina colada i ﬂykten. ”Okej”, tänker jag, ”naturen är kanske lite ur balans ändå.”
Så läser jag på text-tv att årets bandypremiär är hotad på grund av isbristen. Då inser jag, upphetsat: Det var ju så här Slutet började – i Roland Emmerichs klimatkatastrofkalkon ”The Day After Tomorrow”. Inte med en uppfuckad bandypremiär – duh! – utan med väderjävelskap och hällregn. Och efter regnet kom INTE solsken, utan istället, lite överraskande, en ny istid. Undergången, från regn till istäcke, tog typ tre dagar. (Ja, jag skriver ”undergång” trots att feg-Hollywood lät mänskligheten överleva Rolands kallfront.)

Jag måste medge att jag ser fram emot vår undergång lite grann. Den kan ju bli hur spektakulär som helst. Det viktigaste, tycker jag, är att den inte blir trist. Det ﬁnns faktiskt ﬂera tänkbara katastrofer, med riktigt hyggligt underhållningsvärde, som kunde sätta P för – ja, allt.
Som ett storskaligt kärnvapenkrig. Först det vita ljuset, svampmolnen och allt det där. Sen den panikartade jakten på ett skyddsrum, kampen mot klockan… och precis när den Stora Jävla Tryckvågen ska svepa in över stan och Blåsa Bort Allt, så drar man fast den tunga
jordkällardörren. Klang! Puh! Rusande puls. Så ohyggligt spännande!

Fördelen med ett sådant Slut skulle väl vara adrenalinkicken, nackdelen den efterföljande strålningen. Öronen och skinnet skrumpnar ihop och ruttnar lite och – fan också – fuktkrämen blev kvar på ovansidan. Typiskt. ”Ursäkta mig, jag tror ni står på min näsa. Ja, den som ligger där.”
Då vore nog en blixtsnabb istid à la Emmerich roligare. Med lite tur skulle jag då få förverkliga en livslång dröm: att få åka skridskor genom innerstan. Det svåraste vore säkert att 1) överleva själva isbildningen och 2) sen hitta ett par passliga grillor. Och tyvärr skulle jag nog också behöva räkna med risken att bli ihjälslagen av förvildade byråkrater på jakt efter föda. (Byråkraterna skulle ha överlevt, tänker jag mig, genom att ha tagit skydd i regeringsbyggnadens källare och där eldat med alla obegripligt torra beslutsprotokoll.).

Ett mer kitschigt Slut vore ju att bli förslavad av tuffa, muterade apor – till exempel efter en kärnvapensmäll. Vi fåtaliga överlevande skulle fraktas omkring i träburar, på hästkärror. I förebyggande syfte skulle apjävlarna förstås ha snott våra bössor och därtill förbjudit apjakt. Det skulle inte vara rättvist mot oss, men, hallå, vem har sagt att undergångar ska vara rättvisa?
Jag bävar för ett jättetrist eller jättesnopet Slut. Som att vi en grå novemberdag står och tittar ut genom fönstret, konstaterar att det är ovanligt varmt för årstiden – och sen segnar ihop och dör i nåt virus. Allihop. Bara så där. Så outsägligt torftigt.

Det bästa vore kanske om Roland Emmerich ﬁck regissera vår oundvikliga undergång. För han skulle inte nöja sig med nån futtig, sketen hönsfeber.
Däremot vore förstås kalkonrisken överhängande.

(Publicerades oktober 2005 i tidningen XIT, denna version är lätt modifierad)

Var är miljöångestterapeuterna?

2009-07-07T17:08:00.003+02:00

Visst mår du lite sämre idag än för fem år sen?
Klart att du mår lite skinnbyxa – eftersom det du håller på med just nu förstör planeten. Och du vet om det.
Och det du tänker göra när du läst klart den här texten kommer också att förstöra planeten. I alla fall en smula.
Jodå. Allt du gör belastar miljön, alltid. Life´s a bitch and then you pollute it. Även om du gör ditt bästa och tvättar kalsongerna med miljövänlig såpa som luktar torv och orsakar klåda och sprickbildningar så skitar du ner.
Så snälla, säg att du mår lite dåligt. För jag vill inte vara ensam.
Jag mår lite dåligt.

Man mår ju inte bra av att ständigt känna sig som ett människoberg med 75 i skonummer, spikskor dessutom, som gud-så-försiktigt försöker tassa genom ett delikat, prunkande ekosystem täckt av små rara fjärilar och larver och småfågelägg (jättegulliga) och kattungar (absurt gulliga) – men hur försiktigt man än rör sig MOSAR de satans skorna alltid någonting med ett ”KRAS”, och för varje ”KRAS” dör en kattunge eller ett gulligt ägg och samtidigt växer ens koldioxidskuld eller regnskogsskuld eller Al Gore-skuld exponentiellt.
Och i takt med den växer ångesten.
Man är en bulldozer och det är jobbigt hela tiden.

Al Gore och vetenskapsjournalisterna har sett till att vi numera är medvetna om exakt hur mycket koldioxid vi släpper ut när vi rullar hatt, kör 34 km/h med EU-moppen eller bajsar ut gårdagens tacosallad, och på grund av den kunskapen mår vi ännu sämre.
Det värsta är nästan de där isande ögonblicken om nätterna, när man vaknar och plötsligt är bergis på att man i något förvirrat ögonblick har dumpat 500 uttjänta batterier i skogen eller glömt ett tjog rostiga konservburkar i ett fågelbo eller lagt en dieselmotor i någon fridlyst havsvik.

Därför ropar jag nu, med sprucken röst: ”Var är miljöångestterapeuterna?”
Var är de, terapeuterna som BORDE finnas, de som BORDE ha specialiserat sig på dåligt miljösamvete, de som exakt nu BORDE räcka fram sina visitkort tillverkade av 100 procent återvunnet svampmycel och getbajs och säga ”ring mig när du vill prata”.
Var är de?
Vi som är i riskzonen för att utveckla tunga ångestsyndrom i samband med kompostering, vi som känner att vi trots alla 46 sopkärl ändå är en rejäl miljöbelastning, vi skulle behöva ligga i miljöterapisoffor och lätta våra tungmetallhjärtan: ”(suck)... farfar har inte långt kvar... är det bäst för miljön att kremera honom... eller ska vi vänta tills han dör?”
Och sen skulle de säga, terapeuterna, om de fanns, ”intressant, fortsätt”, och då skulle vi säga, ”jag tror det hänger ihop med min barndom, då vi trodde att plast smälte i naturen och vi använde asbest som köttfärskrydda... vi visste ju inte...”
Och vi skulle gråta.
Och de skulle vyssja oss och säga ”så, så”.

Al Gore och de andra gör ett jäkligt bra jobb. Utan tvivel. Men de borde ha gjort två saker INNAN de satte igång den här miljögrejen:
1) Utbildat miljöångestterapeuter.
2) Gett oss klippkort på trettio gratisbesök.
Så kära miljöångestterapeuter, ring mig.
Ring mig när ni finns.

(Publicerades den 27 april 2007 i tidningen Nya Åland)

Det. Är. Fortfarande. Bara. Mat.

2009-07-04T15:07:00.003+02:00

För 17 år sen gav författaren och journalisten Bill Buford ut en legendarisk bok om fotbollshuliganer. Han umgicks och levde med brittiska bollbastarder i tio år och trodde efter det, förståeligt nog, att han hade sett allt i machomanlig psykopatväg.
Han var härdad och luttrad, trodde han.
Då hade han ännu inte träffat kockarna.
De galna, galna kockarna: Våra nya machomän.

När Buford skulle göra research för sin nya bok ”Hett” tog han jobb som ”köksslav” i ett italienskt restaurangkök i New York. Det var inget vanligt kök. Närå. Man lagar inte mat där. Närå. Man gör något helt annat.
Man knullar ihop maträtterna.
Man skriker ihop dem, man svettas, bankar och slåss ihop maträtterna.
Vi snackar adrenalin, 60-gradig hetta och ett tempo som F1-stallens däcksbytare skulle gråta av. Vi snackar män som springer med hela grisar på ryggen, män som förlolämpar alla som är under dem i kökshierarkin – och som får stånd av det – och män som får stånd av att bli förödmjukade medan de fräser grönsaker med grisblod upp till knäna.
Vi snackar mucho macho.

Till slut tappar Buford greppet lite grann. I slutet av boken fraktar han hem en hel jädra gris på sin vespa, en gris som han sen styckar enligt konstens alla manliga regler – i sin dyra lägenhet på Manhattan.
Men det är inte bara i Bufords bok som matmännen visar sig från sin alfahanniga sida. Också tv-kockarna har sakta genomgått en attitydförändring. Det är inte så mycket ”låt löken brynas tills den blir vackert gyllenbrun”, det är mera ”gröp ur en bit kött direkt ur djurkroppen, har du ingen kniv går det bra med tänderna, din fjant”.
Tiderna förändras. För några år sen krävdes minst en solobestigning av Mount Whateverest, med bara ett munspel och en porrblaska i ryggsäcken, för att en man skulle uppnå alfa-macho-hanne-status.
Men nu. På med kockbyxorna, fram med kuken, slakta köttet, ut med vettet.
Lite rädd blir man ju.

För vad kommer att hända i våra hem när trenden når svenssonkockarna? När vi lättpåverkade, yngre medelålders gubbar har tittat för mycket på macho-kock-tv och förläst oss på Buford och Bourdain – som beskriver matlagning som en kombo av slagsmål, slakt och bögsex – hur ska vi då kunna bete oss?
Börjar vi då örfila upp våra barn för att deras hemlagade vinegrette ”smakar piss”?
Knäar vi morsan i magen för att hennes biff à la Dijon är ”en förolämpning mot allt levande i världen”?
Välter vi omkull våra jättegrillar och startar skogsbränder när ”någon satans klåpare har använt KÖPT grillsås till biffarna”?
Försöker vi tränga in i vår partners anus medan vi fluffar upp äggvitan eftersom ”äggen känner att vi menar allvar” då?

Hm. Det finns en sanning som tål att upprepas:
Det. Är. Fortfarade. Bara. Mat.
Fast att säga det till de nya köttknullande machokockarna är väl ungefär som att sätta sig mitt i Liverpoolklacken, klädd i en Manchester Unitedtröja, och påpeka att ”herregud killar, slappna av, det är ju bara fotboll”.

I bägge fallen slutar man antagligen sina dagar som något slags ragu.

(Publicerades juni 2007 i tidningen XIT)

Det är ju bara en hund

2009-07-04T14:54:00.001+02:00

Jag tänker: det här är inte jag.
Det kan omöjligt vara jag som sitter här, i det här fula, gröngula rummet med betongväggar och ett skrivbord och en undersökningsbrits med slitet läderöverdrag.
Det här är inte på riktigt.
Allt är kulisser, droppställningen bredvid mig är rekvisita och den långa slangen med en nål som är instucken i ett lurvigt litet ben, den är inte heller på riktigt.
Och hunden i min famn är inte vår lilla hund, och hon är inte allvarligt sjuk.
Och hon ska inte dö.

Samtidigt inser jag förstås att, jodå baby, det ÄR jag som sitter här, det är vår hund i min famn, hon är väldigt sjuk och jag är så jävla rädd.
Jag hör bjäbbiga, fåniga djurljud, en kakofoni av ylande och yip-yip-yip från rummen intill, och hela situationen känns så fånig att jag vill skratta.
Istället gråter jag.
Det är inget störtböl, man är ju ingen kärring gubevars, det är inget hjälp-jag-kräks-upp-mina-lungor-gråtande, det är ett litet, skrajset hulkande som bränner i halsen och djupt nere i magen.
Jag försöker vara rationell: Ok. Det är ju inte en människa. Man måste minnas det. Det kunde ju vara en släkting, en vän, ett barn. Sånt händer varje dag och det är ju för jävligt. Hur klarar folk av sånt?
Det är faktiskt bara en hund.
Hon som faktiskt bara är en hund sprätter till i min famn. Hon är så svag och trött att hon inte orkar hålla sig vaken, och jag antar att hon drömmer, hon brukar sprätta till då.

Jag rättar till hennes dropp, nålen sitter fast med tejp i hennes tunna tass, och då vaknar hon till och tittar frågande på mig – vad är det som händer? Sorry tjejen, ingen aning – men sluter snart ögonen igen.
Jag plågar mig själv. Var hon inte ovanligt kontaktsökande igår? Kände hon på sig något, sökte hon tröst? - men jag tvingas genast spänna käkarna och dra i gråtbromsen, veterinären kan komma in när som helst och då vill jag inte vara en snorande, skrikgråtande manshög.
Jag sväljer och andas.
Så kommer veterinären. Hon talar obegriplig svenska. Jag hatar henne för det. Ser du inte att min hund dör, jag orkar inte lägga kraft på att tyda din skitdialekt. Men jag förstår tillräckligt. Vi har en mycket allvarlig situation här. Mörker. Moll. Helvete.
Efter ett par timmar har jag börjat vänja mig vid tanken: snart är hon borta.
Då – ingen aning varför – börjar jag forma meningar i mitt huvud: ”Det här är inte jag. Det kan omöjligt vara jag som sitter här”, fabulerar jag, och jag inser häpet att jag börjat formulera en krönika. Så ovanligt smaklöst, till och med för att vara jag. Äckel.
Jag lovar mig själv att aldrig skriva den krönikan.
I bilen på vägen hem kommer den, all min förträngda hjälp-jag-tappar-luften-och-kräks-upp-tarmarna-gråt. Mötande bilister tror antagligen att jag fått en stroke. Tanken på hur grotesk jag ser ut när jag gråter får mig att skratta lite.
Alltid något.

Och så går dagarna.
Just när jag – med hjälp av mycket lådvin – nästan börjat acceptera tanken på ett hundfritt liv ringer veterinären: Operationen gick bra. Hon klarar sig.
Jag blir så förbannat lycklig att jag bryter mitt löfte och skriver den här krönikan.

Förlåt, gumman. Jag kunde inte hålla mig.

(Publicerades den 15 maj 2009 i tidningen Nya Åland)

Runka loss

2009-06-18T12:16:00.002+02:00

Jag läser att socialministern vill förnya sexualundervisningen i skolorna.
En briljant idé - och jag har redan ett förslag:
Kalla det för guds skull inte ”sexualundervisning”.
Jag menar, det låter ju lika spännande som ”karpaltunnelsyndrom” eller ”integrationsproblematik” och känns lika sprittande som en långfredagsgudstjänst för radikala laestadianer.

Så här föreställer jag mig faktiskt att en lektion i ”sexualundervisning” kunde låta:
”Lystring. Detta är livmodern. Uterus. Förresten, för att se till att ni inte tappar koncentrationen kommer vaktmästare Hasse att gå omkring och peta på er med en kyrkstöt som 5b tillverkade i slöjden förra veckan. Bra. Kan någon peka ut klitoris för mig? Ja, Emma, tack, mycket bra - kan du visa på den här planschen nu också?”
Uff. Var det så det gick till när jag gick i skolan? Mina minnesbilder är suddiga, men så illa kan det väl inte ha varit?
(Idag är det väl bättre?)

Det jag minns tydligast av ”sexualundervisningen”, det skedde inte ens i skolan, utan uppe på Badhusberget en solig sommarkväll i mitten av 80-talet.
Det var jag, P och S, vi satt på en bänk och vi var allra, allra bästa polare, ja sådär nästankära som kompisar kan vara när de är 15 och - okej, det förstod ni redan - lite fulla.
Vi drack Lahdenmellis, det kändes nytt och häftigt, och vi pratade ”killsnack”, och det kändes ännu nyare och häftigare.

Efter en stund gled samtalet in på det som bibelbevandrade brukar kalla för ”självbefläckelse”.
Ämnet hade uppenbarligen tyngt oss alla tre.
Jag började trevande: ”Hur ofta… eh, gör ni DET? På egen hand, liksom?”
P: ”Öh, hurså?"
S: ”Inte så ofta…”
P: ”Eller… det blir rätt ofta…”
S: ”Väldigt ofta!”
Jag: ”Ja, JÄTTEofta. Varje dag. Ibland flera gånger!”
P: ”Sant? Ni med? Jag trodde jag var ensam! Och pervers!”
S: ”Jag med! Fan vad härligt”.
Det var fantastiskt. Ingen hade nämligen berättat för oss att det var okej att runka loss. Inte så ofta som vi gjorde det i alla fall.

Vi bekände allt om vårt tuppruskande. Vi pratade om olåsta toalettdörrar, instormande familjemedlemmar, mystiskt fastklibbade postorderkataloger och gömda papperstussar långt in under sängen, i dammet.

Och vi pratade om skavsår.

Det var ”livets hårda skola” på Badhusberget den där kvällen, fast skolan var ju inte speciellt hård, och lektionen skedde i ljummen sol medan eleverna tvingade i sig lika ljummen mellanöl som de låtsades tycka om.
Jag förutsätter att dagens kids får lära sig det vi lärde oss den kvällen under sin ”sexualundervisning”. Fast utan öl.
Och jag förutsätter också att de, förutom tuppsruskeri och snigelrullande, får lära sig se på sex med lite modernare glasögon:
Som till exempel varför Kate Perry sjunger ”I kissed a girl and I liked it” och klättrar på topplistorna - samtidigt som man aldrig någonsin får höra ett pojkband sjunga om hur härligt de tycker det är att böga med varandra.
Det vore kul att få höra vad det beror på.
Och det vore riktigt kul att få höra en stammande biologilärare förklara det för sina högstadieelever.

Kära lärare, jag önskar er lycka till med den förnyade ”sexualundervisningen”.
Ni lär behöva det.

(Publicerad den 27 september 2008 i tidningen Nya Åland)

Det finns inga drömjobb

2009-06-17T13:34:00.002+02:00

Så du tror att du skulle vilja jobba som inoljare av Brad Pitts bröstkorg och massera honom blank och fin mellan tagningarna? Eller, för all del, som Angelina Jolies läppfuktare medelst ömma kyssar, så att hennes svällande mun ser smultronröd ut när kamerorna rullar?
Ett ”drömjobb”, rent av?
”Ja”, väser du nu, hest rosslande, varm inombords. Lite pirrig. Kanske rent av lite styv.
Lessen, kompis. Du har fel. ”Drömjobbet” är en illusion. Det finns inte. Eller, det kanske finns, men om du får det – så går det upp i rök. Poff.

Jag lovar: Efter ett par månaders arbete på Pitts Bringa eller Jolies läppklyfta kommer du att komma på dig själv med att sitta och sucka – medan du masserar eller fuktar – och fundera på om du ska steka eller flambera middagskorven, hur du ska lura i din partner att en platt-tv är en lysande idé eller hur tusan man kommer med i nästa års ”Bonde söker fru”.

Efter ett halvår kommer du för första gången att ringa till din arbetsgivare och förställa rösten så den låter oerhört ynklig och rosslig, och så kommer du att kväka i luren, ”eh (host) lessen Angelina, men jag kan inte kyssa dig ömt hela dagen idag, jag är inte frisk, det är nog nåt som går, hörde att Brads stjärtsmekare också är sjuk” och sen sitter du hemma i inpruttad morgonrock och kollar på tv-serier och dövar ditt samvete med trettiosex kilo choklad och blir sjuk på riktigt (och då känns ju samvetet lite bättre).

Jobb är jobb är jobb.
När man måste är det inte lika kul längre.
Alltså finns det inget ”drömjobb”.
Ju mer jag tänker på det desto mer inser jag hur dumt det är. Det är fanimig lika korkat som att ha en ”drömsjukdom”:
”Det är kanske orealistiskt, men visst hoppas jag att någon gång drabbas av Tromboflebit. Eller en släng av Addisons sjukdom, precis som John F Kennedy! Åh… (suck) men det är väl bara en löjlig, fåfäng dröm!”
Så, om du verkligen älskar något ska du ge fan i att jobba med det, eftersom du kommer att hata det efter ett tag. ”Angelina Jolie? Nä fy och usch. Ge mig en radhushora från Strängnäs, anyday!”

Det har också med valfrihet att göra. Numera luras man tro att man måste välja sitt ”drömjobb” bara för att man har så stor valfrihet. Det är förstås alla karriärcoachers fel. De borde ge fan i att sabba folks drömmar genom att ge dem jobb de tror att de vill ha.
Då var det enklare förr. Då fick ingen välja något överhuvudtaget. Man föddes och sen drog man på sig jobbkläderna och sen jobbade man och sen dog man i skörbjugg eller i en katastrofal stålverksolycka under en satans massa tung metall.

Då fanns inget ”drömyrke”. Om din pappa hade jobbat i kommunens asbestgruva hela livet så var din karriär utstakad. Den dag du fyllde fyra år och blev arbetsför var det din tur att ta över. Gnäll lönade sig inte. ”Jaså, det här är inte ditt drömjobb? Idiot! Ner i gruvan och ät lite stärkande asbest, det gör dig gott!” Och efter 45 års lång och trogen tjänst blev du slagen i ansiktet med ett rostigt järnföremål som tack.

Tänk så bra de hade det.
De fick ha sina drömmar ifred.

(Publicerad i tidningen Nya Åland den 9 november 2006)

Världens sämsta tv

2009-06-04T11:18:00.003+02:00

Ett fånigt nutidstest i en fånig kvällstidning hävdar att jag inte alls är den allmänbildade unge man jag trott mig vara.
Tvärtjävlaom.
Enligt testets facit kommer jag knappt upp till ”normal”-nivån och det är med ett nödrop jag klarar gränsen till ”brölande idiot”.
Jag blir skärrad och ringer en vän.
”Hm”, säger vännen. ”Så där kände jag mig också. Tills jag började kolla på Discovery Channel. Nu vet jag allt om turbulens, DNA-teknik och napalm. Känner mig skitsmart.”
”Helvete också”, tänker jag. Vad som helst, men inte Discovery. Världens sämsta teve. Världens tristaste rörliga bilder. En motormachorunkande gubbklubb utan like.

Men jag är fåfäng, ängslig och rädd för att bli kallad dum. Så en kväll sveper jag ett par öl för att få det rätta modet, och sätter mig framför teven. ”Intressant och allmänbildande” sa ju vännen. ”Hur illa kan det vara”, tänker jag, lutar mig tillbaka i soffan och slår på Discovery. Kvällens tema är andra världskriget. Filmerna ”Hitlers hantlangare”, ”Hitlers bödlar” och ”Hitlers doktorer” ﬂimrar snabbt förbi i en svart-vit-raspig ström. Varje ﬁlm ackompanjeras av en grötig basröst och dramatisk orkestermusik på syntorgel. Det är påfrestande för alla tänkbara sinnen, och några till som jag inte ens visste att jag hade.

Kvällen fortsätter med ”Hitlers kvinnor”, ”Hitlers herrfrisörer” och ”Hitlers fotvårdare”. Jag börjar vrida på mig, nervöst, rastlöst. I minnet ekar vännens röst: ”Håll ut! Intressant! Allmänbildande!” Men när de sista sekunderna av ”Hitlers travkuskar” ﬂimrar förbi är jag förlorad i ett populärhistoriskt epilepsianfall. (Senare, när jag ligger i ett mörkt rum och återhämtar mig kan jag inte låta bli att häpnas över Hitlers personalpolitik. Han verkar ha omgett sig med tusentals människor, hela tiden. Undra på att han låter så satans arg i alla ﬁlmer.)

Men jag ger mig inte. Ny dag, nytt försök: Först är det motorcyklar som gäller. Två grälande läderbögar bygger en ”hoj”. Jag lyckas inte luska ut om de är älskare eller släkt. Eller både och. Sen är det hajdags. I ﬁlm efter ﬁlm sänks franska fotografer i burar ner under vattenytan. Sen ﬁlmar de hajar som passerar. Ibland slänger de kött i vattnet. Alla ﬁlmer ser likadana ut. Alla hajar ser likadana ut. Den rossliga basrösten från Hitlerﬁlmerna är med i hajﬁlmerna också. Det är som att titta på ett grumligt akvarium med Bengt Magnusson i örat. ”Det är allmänbildande”, ekar telefonvännens röst i min hjärna. Nej, det är skittråkigt. Jag tar en kisspaus.

På toaletten bläddrar jag i en julklappsbok, ”600 otroligt onödiga fakta”. Där läser jag att Hitler bara hade en pungkula. ”Ålrajt, nu snackar vi allmänbildning”, tänker jag, plötsligt lite inspirerad. Jag bläddrar vidare och läser att världens längsta tidsenhet är hinduernas ”kalpa”. En kalpa är 4,32 miljarder år lång och anses vara den tid det skulle ta att nöta ner Himalaya med en silkestråd.

En kväll med Discovery Channel känns som 1,5 kalpa, ungefär.
Lyckligtvis går det ju att allmänbilda sig på toaletten också.

(Publicerad i februari 2006 i tidningen XIT)

"FUCK YOU JAG ÄR TOM CRUISE!"

2009-06-01T12:39:00.001+02:00

Någon borde ta sitt ansvar och åka runt i skolorna och varna ungdomarna för endorfin. Det är ju beroendeframkallande, för Guds skull.
Och man är inte sig själv under ett endorfinrus, åh nej. Långt ifrån. Man är snarare Tom Cruise, så där som han var i soffan hos Oprah när han studsade upp och ner som en påtänd guttaperkaboll och skrämde slag på en hel nation.
Endorfin gör sånt med folk. Och det var därför jag gav mig ut för att jogga förra veckan. Jag hade känt mig lite låg ett tag och tänkte att ”hm, ett endorfinrus kanske kan få mig på bättre humör, och om inte annat kanske jag springer omkull och skadar mig och det vore ju också lite omväxling på sitt sätt.”
Så jag snörde på mig de k-märkta Adidasdojorna jag köpte på brandrea i Rom år 65 efter Kristus, och styltade ut i skogen.

Själva löpandet gick som det brukar. Jag fick håll efter 300 meter, men det gick över. Antagligen dog den där grejen i magen som orsakar håll – av ren chock. Det är inte varje dag jag rör på mig, om ni förstår.
I takt med de allt tyngre stegen flåsade jag fram mitt gamla löparmantra (jag-kom-mer-att-dö, jag-kom-mer-att-dö) och på något mirakulöst sätt klarade jag fyra kilometer och landade sen hemma på trappan, med lungorna i munnen.
Där lät jag mig långsamt fyllas av den härliga drogen endorfin.
Kroppens eget morfin.
Och Oh My God!
Smack my ass and call me Judy! Jag blev hög som ett hus. Jag ville ta hela världen i min famn och pippa den medvetslös. Vilken ofattbar energikick!
Men timmarna efteråt – de är ett enda töcken.

Jag har suddiga minnesbilder av hur jag med stirrig blick klev in på en bensinmack. Hur jag kaxigt beordrade fram den dyraste gasoltuben de hade. Hur jag upprymt krossade min och min hustrus månadsbudget eftersom tuben kostade mer än en ny cykel. ”VI HAR INTE RÅD!” ropade en liten, nykter del av hjärnan, ”FUCK YOU, JAG ÄR TOM CRUISE, JAG MÅSTE FÅ GASGRILLA!” ropade endorfindelen tillbaka, och jag betalade, men det tog inte slut där, jag åkte till stormarknaden, köpte snacks och delikatesser för 1.000 kronor, vi skulle ju ha matgäster på kvällen, ”VAD GÖR DU, VI HAR JU MAT HEMMA!” skrek den nyktra hjärnhalvan, ”SKIT PÅ DIG, TOM CRUISE VILL HA GREJER SOM ÄR INLAGDA I VITLÖKSMARINAD” vrålade endorfinhjärnan tillbaka.
På vägen hem körde jag 150 på 50-väg och skrek med till reklamjinglarna på bilradion.

Ett par timmar senare kom kraschen. Jag blev grinig. Jag skällde på middagsgästerna för att de inte gillade balsamvinäger. Sökte en fajt för att mannen i sällskapet inte gillade den nya, syrliga varianten av Ahlgrens bilar.
Endorfinet hade gått ur kroppen.
Det behövs bara några futtiga joggingrundor. Sen är man fast. Det blir mer och mer, runda efter runda, lopp efter lopp. Sen står man där med gråten i halsen och försöker snylta sig in på Tjejmilen, för man har redan sprungit allt annat.
– Kom igen då, var lite schysst, låt mig vara med, jag behöver det, behöver trängseln, utmattningen, belöningen%u2026
– Du kan reglerna. Ingen vagina, inget startnummer.
– Snälla! Jag... kan ta på dig!

Vidrigt.
Någon borde åka runt i skolorna och varna ungdomarna.
Säg bara nej, kids.
Nej

(Publicerad den 29 maj 2009 i tidningen Nya Åland)

Tack, Ola Salo!

2009-05-16T09:51:00.002+02:00

Under många år har jag gjort min förbannade plikt som ålänning och på åländskt vis således avskytt en massa företeelser som har med Sverige att göra.

Jag har avskytt svenska mjölktetror (omöjliga att öppna), svenska män (bögar), svenska kvinnor (karriärskåta), svenska kvällstidningar (bara skvaller om Linda Rosing), svenska skolan (undermålig), svenska idrottsmän (uppblåsta), svensk öl (pissvatten), svensk korv (mjölig), svensk radio (skval), svenska bilister (håller inte avståndet) och Stockholm (stressig pitt-stad).
Men den senaste tiden har det varit svårt. Jag har ju faktiskt bott några år i Sverige nu och det känns konstigt att hela tiden gå omkring och avsky allt man ser. Det blir jobbigt rent fysiskt. Man riskerar att bli utbränd.

Sen, icke att förglömma, så blev jag ju kär i en svensk flicka, vi förlovade oss och skaffade barn: En underbar, fantastisk liten son. Och om jag ska vara ärlig – det här kan komma som en chock för flera av er – så avskyr jag dem inte alls. Inte det minsta. Jag till och med älskar dem så där smetigt mycket.
Denna förbjuda kärlek har i sin tur smittat av sig på annat: jag har ätit jättegod korv som INTE var från Dahlmans, det Åländska Slakteriet, utan från Jokkmokk – en SVENSK stad!
Och jag har druckit god svensk öl. Usch, ja. Det är sant.

Förlåt.
Min avsky har liksom mattats av.
Och det är inte bra. Man kan inte leva helt utan avsky. Då riskerar man ju att tappa livsgnistan helt. Och mycket riktigt gick jag i flera månader omkring utan mål och mening, helt tom på avsky. Det var vidrigt.
Men så kom vändpunkten.
The Ark och Ola Salo kom, såg och förnedrades så illa i schlager-EM att det fortfarande svider i den svenska folkdräkten. Och plötsligt hade jag och mina nya svenska vänner en mening med livet: Att avsky ”öst”.

”Öst” är ett vitt begrepp. Jag är inte helt säker, men jag tror det innefattar Polen, alla forna Jugoslaviska stater, Ryssland, soppor gjorda på rödbetor och/eller sur gurka, överdriven ansiktsbehåring på män (och kvinnor och barn) och så en förkärlek för att använda mängder av löjliga och oanvändbara konsonanter såsom c, z och x, gärna i rad, i ett och samma ord.
Dessutom har de i ”öst” dålig smak när det gäller kläder, film, kroppshygien, frisyrer och inte minst musik; att ”öst” till råga på allt hade den oerhört dåliga smaken att utklassa hela Norden i tävlingsgrenen ”osmakliga popdängor” är ju bara ytterligare ett bevis på vilken obeskrivligt dålig smak de har.

Det finns alltså hur många bra orsaker som helst att avsky ”öst”.
En enorm lättnad för mig.

Och det är ju bekvämare också. ”Öst” är rätt långt borta, avskyn blir inte för intensiv eller krävande. Och det är ju faktiskt enklare att avsky något man inte riktigt har full koll på. Så jag föreslår att ni där på Åland, som kanske inte har upptäckt det nya östhatet ännu, fortsätter att avsky Sverige (eller Finland, ni som föredrar det), så satsar jag på att avsky de där ”östiga” människorna i vår trappuppgång, de som heter Zxcvsknisky och liknande i efternamn.

Hurra! Tack, Ola Salo!

(Publicerad den 26 maj 2007 i tidningen Nya Åland)

Snart är det slut, sa Kramer

2009-05-06T14:20:00.003+02:00

Mannen som snubblar in i min tågkupé är inte typen man skulle peka på och säga ”Åhå! Kolla prylbögen!”
Ändå är det precis det han påstår att han är.
Men först snubblar han alltså in i min kupé. Han är risig, kantstött, hålögd. Hans kläder är trådslitna. Han luktar surt. Och han har händerna fulla av påsar.
”Hurra, en uteliggare”, tänker jag sarkastiskt och ja, det är svinigt att tänka så, men nu tänker jag så i alla fall, för jag är på väg hem från en fest, jag är trött och lite full, och mannen snubblar ju faktiskt in i kupén så där irriterande som Kramer gör minst tre gånger per avsnitt i Jerry Seinfelds lägenhet.

Mannen sätter sig ner med en duns. Hans påsar följer efter. De prasslar och skramlar och en av dem välter. Ut trillar en videokassett. Han plockar upp den, synar den och muttrar:
”Det är inte klokt vad folk slänger.”
Han håller upp kassetten, visar den för mig. Det är en vhs-rulle med Rutger Hauer. På fodralet står Rutger, klädd i solbrillor och läderjacka, tillsammans med en blond tjej som skrevar lite porrigt. Förmodligen en av Rutgers absolut sämsta filmer, och det säger ju inte lite.
”Mhm”, säger jag.
”Och kolla här”, fortsätter ”Kramer” och gräver upp en plastlåda ur en annan påse. I lådan ligger en rakapparat av modell ångmaskin.
”Funkar perfekt, jag har testat. Kan du fatta vad folk slänger. Brukar gräva lite på tippen ibland, du anar inte vilka grejer man hittar”, säger han.
”Jaså”, säger jag, och känner hur min irritation börjar släppa taget.
”Ja” , skrockar Kramer. ”Jag är en riktig prylbög.”

Så möblerar han lite med sina påsar och medan han gör det känner jag två saker:
För det första: ett oförklarligt sug efter att prata mer med kupé-Kramer.
För det andra: ett inte lika oförklarligt sug efter en av ölburkarna jag ser att han har i en plastpåse. Jag har ju trots allt varit på fest, är lite i gasen.
”Du har inte lust att sälja en av de där?” undrar jag och pekar på ölpåsen.
Kramer ser tveksam ut.
”Nja, jag vet inte. Jag är alkoholist förstår du. Behöver dem själv.”
”Okej.”
”Men låt gå då, ge mig en tjuga”, säger han och räcker mig en gräll ölburk med löjligt hög alkoholhalt.
Sen skålar vi i danskt starköl, prylbögen Kramer och jag.

Den vansinniga alkoholhalten höjer stämningen i kupén direkt. Kramer berättar att han heter Hans. Han är 47 och kommer från Kiruna. Han är murare. Livet blev inte som han hade tänkt sig när han flyttade söderut: istället för framgångsrik blev han alkoholist. Jag berättar om Åland. Att jag kommer därifrån. Han frågar mig om fiske, jag skrattar och skakar på huvudet. Han säger att fiske är det bästa han vet, jag säger att jag gillar att äta fisk. Sen pratar han länge om sjöar och favoritwobblers och jag lyssnar lagom intresserat.

Efter ett tag sitter vi bara och smuttar och tittar ut i slaskmörkret genom tågfönstret, under något som skulle kunna beskrivas som bekväm tystnad.
”Men snart är det slut”, säger Hans/Kramer till sist.
Och eftersom vi har det så mysigt låter jag bli att fråga om han menar slut på resan, på ölen eller på hela hans sopsamlande jävelskap till försupen tillvaro.

För ibland föredrar jag lyckliga slut.

(Publicerad den 28 februari i tidningen Nya Åland)

Gör aldrig en ”Uffe Larsson”

2009-05-04T15:05:00.003+02:00

Många tjockisar tycker att det är jobbigt när folk fnissar bakom ryggen på dem.
Men ibland, kära överviktiga, är hån bakom ryggen att föredra.
Ni minns väl skådisen Uffe Larsson? Han var ju en tjockis. En ”fryntlig” man. Han söp och led i hemlighet, men han var tjock och glad på ytan. Och det är ju ytan som räknas.
Folk älskade Uffe Larsson. ”Kolla, där är ju Uffe Larsson, den fryntlige skådespelaren”, brukade de säga, och sen fortsatte de, upphetsat: ”GUD, vad jag älskar Uffe Larsson. Han är så kul och mysig!”
Ungefär så.

Sen hände det ofattbara: Uffe Larsson föll omkull. Ja, Uffe föll så illa att han bröt sig på något sätt. Han var helt enkelt så tjock att bara ramlade handlöst. Då fattade Uffe ett beslut: ”Jag måste banta”, tänkte han.
Och SOM han bantade: På kort tid gick Uffe ner från 130 till 74 kilo. Plötsligt var inte Uffe Larsson fryntlig längre. Han var mager och grå och kvällstidningarna visade bilder på honom, ofta tagna snett uppifrån, där hans huvud såg enormt ut på den sladdriga kroppen. ”CHOCKBILDERNA PÅ UFFE LARSSON”, stod det på löpsedlarna.

Stackars Uffe.
Han som trodde att han mådde bra.
Plötsligt ville ingen ha med Uffe att göra längre. Ingen ville se en grå, skinntorr Uffe Larsson spela revy. Han skulle ju vara tjock och glad. ”Var är fryntlige Uffe?” undrade alla och så ringde de genast och avbokade biljetterna till Uffes revy. Han såg ju faktiskt lite ”äcklig” ut, i alla fall när man jämförde med den gamle, tjocke Uffe.
Och det gjorde man ju.

Till slut försvann Uffe från spalterna. Ingen brydde sig längre. Nyligen dök han visserligen upp en sväng i tidningen, men då var det i moll: ”Uffe är pank”, stod det, ”kan inte ens betala hyran”. Nu var Uffe inte längre bara mager – nu var han mager och utblottad.

Stackars Uffe är kall som ett kylskåp i showbizvärlden. Kanske förbannar han sitt vikttapp, kanske hans popularitet satt insprängd i fettet på nåt sätt.
Jag minns när jag gjorde en ”Uffe Larsson”. Det var några år innan Uffe Larsson själv gjorde en ”Uffe Larsson”. Jag tappade nästan 20 kilo. Inte som Uffe, det medges, men ändå. Jag förlorade mansbrösten – och i samma veva också rätten att röra mig bland folk okommenterad. Människor jag inte ens kände berättade gärna för mig, rakt ut, exakt vad de tyckte.
”Du ser anorektisk ut”, sa en. ”Får du inte tillräckligt med mat?” sa en annan. ”Oj så smal du har blivit – men ta det absolut inte som en komplimang”, sa en tredje.

Favoritkommentaren kom från en gammal chef som jag träffade på Arken, tummelplatsen för Ålands överviktiga näringslivshöjdare: ”Har du aids?” undrade han och skrattade så hjärtligt åt sitt eget skämt att han troligen drabbades av en liten stroke.

Tjockisar påstår att folk snackar bakom ryggen på dem. Det ska de vara glada för. De slipper ju få ”omtanken” rätt i nyllet. De slipper höra ”Herregud, så tjock du har blivit. Svullen, liksom. Tröstäter du kanske? Du får väl en infarkt när som helst. Man blir lite orolig. Kan du andas ordentligt? Ska vi inte ringa akuten för säkerhets skull? Ska jag ringa? Inte? Säkert?”

(Publicerad den 17 augusti 2007 i tidningen Nya Åland. Efter publiceringen har Uffe Larsson varit med i "Let's Dance". Han blev utröstad först av alla.)

Stick, det är min plats!

2009-05-04T14:32:00.004+02:00

”Den här gången, den här gången ska jag säga nej”, tänker jag till mig själv, irriterat, magsurt, blodtrycksförhöjt och vresigt. ”Ett rakt kort nej. Med vass egg.”
Samma sak varje gång. Jag sitter på bussen, tåget, pendeln, whatever och jag har min plats och jag har dessutom tagit platsen bredvid mig, för där ligger min väska, mina tidningar, mitt stuff. Det är min plats, den är inte ledig, far åt helskotta, sod off, fråga inte ens, stick och brinn, det finns plats i de andra vagnarna, längre bak i bussen eller på nästa tåg – men så kommer det någon och jag vet, trots att jag stirrar rakt fram och ser förbannad ut, att denna någon står och trånar efter MIN plats och så kommer det (och jag tänker säga NEJ. NEJ, NEJ):

”Ursäkta, är det ledigt här?”
NEEEEEEEEJ!
”Javisst”, säger jag, inställsamt, skit också, och så får jag maka på mig och knöla ner mina prylar kring fötterna. Sen vrider jag mig demonstrativt bort från inkräktaren och sitter så långt ifrån som det bara är möjligt, spjärnar ifrån med foten så att jag till slut får sendrag.
”Varför”, tänker ni. ”Vad har du för fel egentligen? Vem tror du att du är som inte kan sitta bredvid vanligt folk?”

Vem jag är? Jo – jag är den som attraherar bänkgrannar som 1) luktar kiss, 2) börjar prata med mig trots att jag läser eller 3) är jättetjocka, andas högt och stötvis och hotar att dö och falla över mig och mosa mig mot fönsterrutan. Förlåt om jag inte är så jädra social, men överlevnaden kommer först. Enkel prioritetslista: 1) Överleva. 2) Läsa 3) Glo… 675) Konversera med främling.

Ja, visst fan är jag vresig. Men jag har anledning. Här, ett typiskt, sant exempel från Kapellskärsbussen: Tio sekunder före avfärd har jag utrymme. Mår bra. Åtta sekunder före avfärd stövlar nåt märklo ombord och tar – givetvis – platsen bredvid min. Nej, förresten. Han kräver att få sitta vid fönstret. ”Jag tycker om att titta på träden”, säger han.

Sen sätter han sig. Han luktar kiss (check) och svett (check) och han andas stötvis (check) och verkar nära infarkten (check). Och plötsligt förstår jag varför: ur väskan plockar han ett paket ost, den där varianten med färdiga, inplastade skivor. Och så börjar han äta. Smackande, pustande, stånkande, stötvis andning, flämt, lukt, smack.
Sen lutar han sig över mig. ”Vill du ha en skiva”, frågar han, andfådd, med cheddar i mungipan. I rest my case.

Det är aldrig de vackra kvinnorna, de busiga tjejerna, de snygga brudarna som sätter sig bredvid. Det är de perifera individerna, de nyss utsläppta, de på permis, de som bjuder på pålägg och luktar kiss som hamnar bredvid mig. (BTW, Hasse: Det funkar inte att stirra dem i ögonen när de kliver ombord, som du föreslog. Det verkar som ostätarna tar stirrandet som en invit istället för att vika ner blicken och ta en annan plats.)
Bara en sak är jobbigare än att inte få sitta ifred. Och det är när man kliver ombord på bussen och det är ont om platser, och man tvingas sätta sig bredvid någon. Och så SER man att de blir sura.

Jag menar, vem fan tror de att de är?

(Publicerad den 18 augusti 2006 i tidningen Nya Åland)

Förbannade vinnarskallar

2009-05-04T14:24:00.001+02:00

”Ingenting är säkert här i världen utom döden och skatterna och att Sverige kvitterar i slutsekunderna”, sa visst Benjamin Franklin en gång, ni vet han som uppfann åskvädret när han var ute och flög drake, eller hur det nu var.

Efter ännu en typisk/underbar/avskyvärd (välj det som passar just dig) svensk upphämtning i slutskedet av en match (denna gång var det fotboll, och för en gångs skull var det England och inte Finland som brast under tryck) kände jag att det var dags att analysera.

Så jag analyserade:
Hur är det möjligt, frågade jag mig i falsett (jag analyserar gärna skrikande), att Sverige, detta märkliga medvindsrike, i ALLA existerande sporter får fram lag som ALLTID kan vända en solklar förlust till vinst eller i alla fall oavgjort på cirka 2,8 sekunder?
Varför kan Sverige? Och varför, undrade jag bedrövat, kan inte Finland?
Det spelar inte ens någon roll vilken sport det är. Fotboll, jazzbalett, hockey, minigolf för historiker, you name it: om Sverige har ett lag på benen kan du riskfritt satsa ditt finaste barn på att de förr eller senare vänder ett hopplöst underläge till vinst. Eller i alla fall till oavgjort. På 2,8 sekunder. I slutet av matchen. Troligen mot Finland.

När jag analyserat förgäves ett tag bytte jag taktik. Jag började grunna istället. Jag grunnade några dagar och svaret kom till mig i en kvällstidningsrelaterad uppenbarelse.
”Vinnarskallar.”
Det är ju dem allting handlar om.
De där förbannade skallarna man läser om överallt.
Sverige vimlar av - ve och fasa och härrigud så jag hatar uttrycket - vinnarskallar.
Ok, vi kan väl redan nu skaka hand på att vi alla avskyr ordet, så har vi det gjort. Men faktum kvarstår: Den viktigaste skillnaden mellan Sverige och Finland i sportsammanhang är att Sverige har de där… skallarna. Jag vet inte hur och när de fick dem. Jag vet inte vad de är gjorda av eller om de är fyllda med något speciellt material. Men svenskarna har den här skallvarianten, onekligen, och det är pissjobbigt för alla andra.
Speciellt för Finland.

”Men Finland har ju sisu, det måste väl duga till någonting!” skriker nåt hest fyllo längst bak i lokalen.
Sisu? Bah. Sisu är chanslöst mot en vinnarskalle. Låt mig berätta för dig, din gaphals, exakt vad sisu är. Sisu, det är när en ensam finsk man fastnar i en rostig jävla björnfälla mitt i skogen, 800 mil från närmaste by, men vägrar dö och släpar sig tjurigt hela vägen till den där byn bara för att visa alla hur jävla eländigt livet kan bli när man är finne, fast i en björnsax och ensam så det värker i själen. Det är sisu. Det har inget med vinnande att göra.
Vinnarskallen vinner, medan sisun uthärdar, lider tyst och tuggar i sig sin egen tunga för att överleva när svälten härjar. Sisun gör att man orkar förlora, gång efter gång.
Fattar ni skillnaden?

”Förlorarfot” är en helt annan sak: en åkomma som man kan drabbas av om man sparkar till ett elskåp väldigt hårt. Som till exempel efter en hockeyfinal där sisun ännu en gång fått stryk av äckliga vinnarskallar.
Jag haltade i en vecka.

(Publicerad den 23 juni 2006 i tidningen Nya Åland)

Den fjärde hälsningen

2009-05-04T14:16:00.005+02:00

Ibland är den sociala koden svårknäckt.

Hur många gånger kan man till exempel säga ”hej” till en och samma arbetskamrat när man möter honom eller henne, flera gånger på kort tid, på jobbet – utan att det blir outhärdligt genant? Mitt svar är: Tre.

Låt mig exemplifiera: Du är på jobbet, på väg till kopiatorn. I korridoren stöter du på en vagt bekant kollega. Vi kan kalla honom Melin, Sigge Melin. ”Morrn!” säger du hurtigt. ”Hej”, säger Sigge Melin piggt. Allt är frid och fröjd. Du kopierar, Sigge harklar sig och låtsas läsa lite på anslagstavlan. Du tar dina kopior, lämnar plats åt Sigge som också ska kopiera och går tillbaka till din plats. Inga problem. Smooth.

Efter ett par minuter inser du, fan, du har ju inget kaffe. Du tar din skitiga kaffemugg och spatserar mot kafferummet. Glad i hågen. Men så dyker han upp igen. Sigge Melin. Och det vill sig inte bättre än att ni båda ska hämta kaffe. ”Tja”, mumlar du, ler och nickar. ”Häjp”, eller något lika diffust, säger Sigge Melin och nickar tillbaka. Han hinner först till kaffemaskinen, så medan han fyller på sin mugg står du och lusläser en lapp där det står ”din morsa jobbar inte här”. Kaffemaskinen är långsam, du läser lappen 25-30 gånger. Du börjar känna dig besvärad, skrapar med foten, harklar dig – men så är Sigge Melins kopp äntligen fylld. Han tar den, nickar och går. Du andas ut inombords och börjar hälla upp ditt kaffe.

Tillbaka på din plats slår det dig: Jävlar. Du glömde ju originalpappret vid kopiatorn. Du studsar upp, hurtigt (du är ändå vid god vigör och stark, stark som satan) och går med bestämda steg mot kopiatorn.

I korridoren möter du Sigge Melin. Herregud.

Nu börjar det bli problematiskt. Du känner svettdroppar bildas i armhålorna. Det har inte ens gått en kvart sen er första kontakt. Du har sagt ”morrn” och ”tja”. Han har sagt ”häjp”. Nu då? Jo, denna gång, denna TREDJE gång på 15 minuter nickar ni bara helt snabbt mot varandra med skeva leenden. Du ger fan i kopiatorn för att inte behöva stanna och göra en obekväm situation ännu obekvämare. Du hastar därför in på närmaste toalett, låser dörren och spolar lite i handfatet medan du väntar att Sigge Melin ska försvinna.

Efter en stund smyger du tillbaka till din plats. Rätt snart inser du – för helvete – att du är pinknödig på riktigt! Du som just satt på dasset och låtsades. Men den här gången tänker du till. Du vet att det finns en toalett i en annan korridor, fjärran från din avdelning. Du styr kosan ditåt och gratulerar dig själv till din lysande idé. Din stackars dåre.

För utanför toaletten möter du den satans Sigge Melin, som också sökt sig avsides. Du får en blackout. ”Har du skitit?” säger du och svimmar av den sociala pressen. I fallet slår du upp ett jack i pannan mot Sigge Melins bältesspänne.

Det värsta är att jag inte kan ge dig något råd. Till och med vetenskapen står handfallen – ingen vet hur man ska göra efter hälsning nummer tre, inte på så kort tid. Fyran är ett socialt svart hål.

Tro mig. Ingen är förberedd på Den Fjärde Hälsningen.

(Publicerad den 24 februari 2006 i tidningen Nya Åland)

Ritsch, ratsch my ass

2009-04-28T22:35:00.002+02:00

Sisådär 355 dagar om året är det ens förbannade plikt att vara lite kritisk mot USA, George W Bush och den totala amerikaniseringen av världen. Feck, till och med talibanerna käkar ju på McDonalds när de inte sitter hemma och förtrycker sina kvinnor eller kammar skägget på ett onanistiskt sätt.
En sådan ångvält till kultur, som först krossar allt i sin väg och sen frågar om man vill ha ketchup till påmsfritsen, måste man ju bara hysa lite sunt agg mot.
Men.

Några dagar varje år är det istället ens förbannade plikt att villkorslöst älska USA.
Ja, självklart pratar jag om julen.
För amerikanerna är världsbäst på jul. Deras jul är röd, glansig, bjällerklangig och alldeles underbart ytlig. Tomten (en nästan åländsk uppfinning, by the way) är godhjärtad, tjock och sponsrad av Läskedrycken. Barnen har vattenkammade sidbenor och kläder av 50-talssnitt och de darrar av vördnad inför den fryntlige julfarbrorn – trots att han är snäll och fet och bär små, kommunistrunda Björn Afzelius-brillor på näsan.

När den amerikanska julefriden sänker sig över nejden, då hörs det taktfasta ljudet av bjällror i bakgrunden; då kan man ana Dean Martins lätt sluddriga lallande om ”mistletoe and holly”, vad nu det betyder, från en fin gammal radioapparat någonstans. Och snöflingorna är Hollywoodstora och mjuka.
Det är så vackert.
Det är jul the American Way.
Halleluja.

Se bara hur det gick förr, när vi skötte jultraditionerna utan amerikansk inblandning. Hade vi ens någon tomte? Eh, ja, visst, men han var lika gemytlig som Adolf Eichmann. Den nordiska urtomten var en grå, elak, vessleliknande ligist som drog omkring och jävlades med folk.
Han gav inga klappar, han var inte fryntlig, han hade inte ens något vettigt ärende. Han bara dök upp, rotade efter gratiskäk, och fanns det inte brände han ner ladugården eller vuxenmobbade korna tills de fick mjölkstockning. ”Pappa, vad hade tomten med sig?”. ”Inget, men han bajsade i farstun och stal startmotorn från traktorn. God jul, barn!”

Nej, tack gode gud för att amerikanernas glittriga, kommersiella jul har fått ordentligt fäste hos oss. Så att vi slipper den där museala, äktnordiska skitjulen med en tomte som blir totalt Juha Valjakkala när våra mat-mutor inte är bra nog.
Sen har vi ju julmusiken.
Här, en strof ur den ursvenska julsången ”Ritsch, ratsch filibom-bom-bom”: ”Fru Söderström, fru Söderström, fru Söderström, fru Söderström och lilla mamsel Ros. Ge oss lite sodavatten, sodavatten, sodavatten...” Vilken debil jävla dynga. Med sådana julsånger behöver man inte ens hänga upp sitt ”Man måste inte vara sinnesslö för att fira jul här, men det hjälper”-broderi på väggen.
USA behöver förstås bara ställa in Bing Crosbys skor på spelplanen så har de vunnit där också.

355 dagar om året är det okej att förbanna den amerikanska världsordningen.
Men på måndag, då är det du som höjer ditt glas med äggtoddy och skålar för supermakten som gett oss superjulen.
Och som lök på jullaxen tycker jag nog att du dessutom kan brista ut i ett Homer Simpsonskt: ”USA! USA! USA!”.

(Publicerad den 22 december 2007 i tidningen Nya Åland)

Tack gode gud för vinterkräksjukan!

2009-04-28T22:28:00.003+02:00

Vilken tur att vinterkräksjukan finns.
Den behövs, hur mycket vi än grimaserar och skakar på huvudet när vi pratar om den med vänner och arbetskompisar.
Jag skulle vilja påstå att vinterkräksjukan – och andra Saker Som Går Just Nu – är kittet som håller samman vårt bräckliga samhälle under det asiga vinterhalvåret.
Och det börjar redan på jobbet.

När ryktet om att någon ligger hemma och läcker brunt ur alla mynningar når arbetsplatsen, redan då rullar kitt-processen sakta igång. Då samlas styrkorna vid vattenautomater och kafferum, då kommer alla ”Hörde ni om Ulla?” och ”Hoppas man slipper skiten själv” – och till sist kommer det magiska: ”Ja, det är ju Något Som Går Just Nu”.
Det är startskottet.
Då börjar de strömma in, de allvarstyngda vittnesmålen om ”Börjes syster” eller ”en kompis kompis” som ”spydde som en förgiftad gris förra helgen” och ”sprang mellan sängen och toaletten i två dygn”.
Och medan sanningen långsamt sjunker in – ”Jesus, det ÄR verkligen Något Som Går Just Nu” – och tystnaden sänker sig över en allt gråblekare personal, då utkristalliseras ett gemensamt mål:
Vi måste klara av det här, för helvete!

Då förvandlas arbetsplatsen till en krigsskådeplats. Man räknar in styrkorna, önskar kollegor lycka till, nickar sammanbitet mot varandra och hela tiden ligger ett outtalat ”okej, gott folk, tvätta händerna ofta och var försiktiga där ute” som en mjuk matta över alltihop.
För då är man mitt inne i Något Som Går.
Man upplever en sjujävla kris av bibliska proportioner. Något man kommer att tala om kring lägereldarna om hundra år, förutsatt att lägereldar är moderna igen då.
Så man borrar ner huvudet i sitt arbete och för varje katastrofal rapport som kommer in – ”Petterson står inne på lönekontoret och skrikspyr, SATAN OCKSÅ, vi är körda!” – knyter man de nydesinficerade nävarna lite hårdare. Och sväljer skräcken. Man gör sitt jobb, man rapar, man känner av inbillade magkramper, man tvättar händerna igen.
Och antingen klarar man sig eller så klarar man sig inte.

När krisen småningom har klingat ut, efter några dagar, då kommer de sociala synergieffekterna. Då kommer analyserna, skaderapporterna, ringarna på vattnet.
Folk står på på trottoarerna och i affärerna och pratar: ”Hörde ni att hela Olofssons VVS spydde i veckan?” eller ”De hade ju kräkstängt på Nisses Finbyxor”, och alla nickar allvarligt och bidrar sen med sina egna kräkanekdoter.
Gemenskapen är total.
Och det fortsätter vid arbetsveckans slut, vid fredagsmiddagen eller på 40-årskalaset, när maten är bortdukad och gindrinkarna börjar dyka upp på den vinfläckiga duken.
Då berättar någon om en kollegas kollega som ”sprutspydde över busschauffören” och sen ”solidariskt fortsatte kräkas över tanten på handikappsätet, höhö!”.

Och sen glider samtalet – ofrånkomligt – in på allvarligare sjukdomar, och mitt i alltihop känner man en vidunderlig tacksamhet över att ens nära och kära är friska, och visst, det kanske är groggen som talar, men man känner en stark jävla kärlek till hela den ömkliga mänskligheten.
Och det tack vare vinterkräksjukan.

(Publicerad den 1 december 2007 i tidningen Nya Åland)

Det ska vara lite kul att dö

2009-04-28T22:18:00.003+02:00

Om man skulle bli påkörd av en dubbeldäckare.
Eller få pungen avbiten av en berusad same.
Eller om man skulle vakna upp en morgon och inse att, ojdå, det där är inte morgonstånd, det är likstelhet.
Om man skulle dö, helt enkelt – och det ska man ju förr eller senare – då kan man bara hoppas att man kan få en lika kul begravning som Graham Chapman fick.

Det är tvivelsutan min favoritbegravning. Jag brukar plita ner just den tillställningen på raden för ”festligaste begravning någonsin” i alla ”Mina vänner”-böcker jag kommer över.
Graham Chapman, förresten, var ju medlem i Monty Python, det brittiska sällskapet som uppfann tv-humorn, och som vi har att tacka för att det ens existerar rolig tv idag. Utan Pythongängets influenser skulle vi alla sitta och titta på sävliga pratprogram med K-G Bergström och hans skägg och tycka att det var höjden av gapflabbig underhållning.

Chapman var gravt alkoholiserad, något av ett nervvrak, och brottades länge med problemen det innebar att leva som smyghomo i ett trångsynt England. Men säg den lycka som varar för evigt. Provokatören Chapman fick strupcancer och dog 1989, 48 år gammal.
Och sen kom alltså hans fantastiska begravning.
Jag är nästan övertygad om att han gärna hade dött tidigare om han bara hade vetat vilken klang och jubelfest hans minnesgudstjänst skulle bli.
För där håller nämligen kollegan och vännen John Cleese tidernas bästa minnestal. Han påstår, inför församlingen, att Chapman talade till honom kvällen före begravningen, medan han satt och skrev ner sina minnesord: ”Chapman sade till mig”, förkunnar Cleese inför alla sörjande, ”att, visst, Cleese, du påstår dig vara stolt över att ha varit först med att säga ’shit’ i brittisk tv. Men om den här ceremonin verkligen, verkligen hålls för min skull, då vill jag att du också blir den första människan i historien som på en minnesgudstjänst i en engelsk kyrka använder ordet ’fuck’!”
Varpå ett befriande, svettigt, ystert gapflabb utbryter i församlingen.

Kameran som förevigar tillställningen sveper över Pythonmedlemmarna och deras nära och kära, och alla flabbar och torkar tårar ur ögonen och ser lyckliga och sorgsna ut på samma gång. Sen sjunger de ”Always look on the bright side of life” och de lyckas till och med vissla fint i refrängen trots att de hulkar och fnittrar om vartannat.
Det är kanske det vackraste jag har sett.
Det finns 58 fantasiljoner, 678 kaziljoner, 234 bandiljoner videosnuttar på Youtube, och snutten med Chapmans begravning är den överlägset bästa.
Varje gång jag tittar på den vill jag gråta lite.
Jag planerar inte att kasta veven inom kort – fast sånt bestämmer man ju sällan själv. Men OM jag skulle bli träffad av en buss, få pungen avbiten av en rabiat eskimå eller snubbla in i en skenande skördetröska, då skulle jag vara oerhört tacksam om jag kunde få en kul begravning.
Och – det här är lite pinsamt – jag skulle bli löjligt lycklig om någon av mina osannolikt humoristiska vänner höll ett roligt tal. Och kanske vågade sig på ett ”issinga fittas”* för första gången i en åländsk kyrka.

* åländsk slang för "du ska inte fittas".

(Publicerad den 6 oktober 2007 i tidningen Nya Åland)

Husköp och moraliskt förfall

2009-04-28T21:04:00.002+02:00

Det krävdes inte mer än ett husköp för att alla mina ”fina värderingar” skulle rasa ihop som ett korthus på ett hem för Parkinsonpatienter.
Jakten på ett eget boende förde mig otäckt snabbt ner till samma moraliska nivå som Hitlers bödlar, telefonförsäljare och katolska präster med en förkärlek för gosskörer (och då snackar jag inte om musiken).
För redan vid den första husvisningen glömde jag allt min mamma och pappa har lärt mig om fördomar (ska man inte ha) och gott uppförande (ska man ha).

Jag inledde med att stirra ut mäklaren - han var nämligen tolv år gammal. Högst. Hans röst skar sig när han hälsade oss välkomna. Han svettades och hade besvärande rodnader på halsen. Det var, insåg jag, den finniga killen från The Simpsons.
Och så var det huset förstört.
”Han har acnat ner hela nedre våningen - du såg väl hudflagorna i badkaret”, väste jag till Josefin, sambo och medcyniker, när vi flydde fältet.

Vid nästa visning konfronterades vi med sexmaskinen Kent: en oljig mäklare med uppknäppt skjorta, fet guldkedja och bakåtslickat, svartfärgat hår.
”Välkomna”, sa Kent och stirrade på Josefin. ”Ni kan gå och lägga er och vänta i sovrummet så ska jag hämta massageoljorna”, sa han – inte, men orden hade passat perfekt i hans mun.
Huset kändes dessutom som en riktig Slitzgrotta. Killen som bodde där måste ha varit ungkarl deluxe. Och Kent svassade omkring som en vandrande erektion och flinade menande.
Vi kände oss tvungna att duscha direkt efter den visningen.

Nästa hus luktade stjärt. Vi var osäkra på om det var avloppet eller mäklaren. Mäklaren själv verkade inte heller veta, och hans ledsna ögon skvallrade om att han hade gett upp hoppet redan innan vi tagit av oss skorna.
Han försökte inte ens sälja kåken till oss.
Visning efter visning fortsatte i samma stil. Allt var fult. Mäklarna också. Till slut tappade jag hopp, omdöme och hyfs. Började gräva i folks garderober och håna deras inredning: ”Åh herregud. De här tigger ju om ett epilepsianfall. Vilka vansinniga tapeter. Det ser ut som om en färgkarta har fått vinterkräksjukan över hela deras hus. Och varför har de ett tält på balkongen - jaså, det var ett par gigantiska trosor. Åh, då begriper jag plötsligt den förstärkta toalettstolen.”
Och så höll det på. Både jag och Josefin mådde nog lite dåligt i själen av att rota runt i folks hus och sen småhåna deras smak efteråt.

Vi hade nästan gett upp - men så hittade vi Huset. Det var perfekt för oss. Paret som bodde där skulle skiljas (möjligen på grund av utdragen renovering, tack för det!) och måste genast flytta.
Allt gick så snabbt och plötsligt var det bara säljarnas underskrifter på ett papper som saknades.
Men de dröjde. Och dröjde.
Dagarna gick och en viss oro började infinna sig.
”Du tror väl inte... att de har försonats? Att de inte ska skiljas trots allt?” viskade jag oroligt i Josefins öra en sömnlös natt.
”De skulle bara våga”, viskade hon tillbaka och så fnissade vi.

Ja. Vi fick huset. Och vi kommer antagligen att hamna i helvetet.
Men vi kan i alla fall invänta skärselden på 147 kvadrat med nyrenoverat kök.

(Publicerad den 10 november 2007 i tidningen Nya Åland)

Helvetet är en ostmacka i skogen

2009-04-28T20:40:00.007+02:00

OM det nu är så att han väder-Nostradamus med hockeyfrillan får rätt och det blir regn resten av seklet och bye-bye för alltid till snön, OM det nu är så – så innebär det i alla fall att vi slipper de där ostmackeromantikernas eviga tjat.
Wo-jävla-hoo. Man får ta det goda med det onda.
Det finns alltid minst en ostmackeromantiker i varje sällskap och han eller hon öppnar alltid käften när man pulsar genom pungdjup snö någonstans – varför i jösse namn man nu gör det – och man är nära att dö av hat och köld eftersom snön tränger sig in i stövelskaft, öron och stjärtspricka.

Då börjar tveklöst ostmackeromantikern mala: ”Alltså, oooh, tänk om man hade en ryggsäck full med ostmackor nu, aaah, och en termos med varm ÅBÅJ, åååh, tänk er att få sätta sig på en sten, ta fram termosen och dricka ÅBÅJ och äta ostmackor! Åååh. ÅÅÅH! Så MYYYSIGT!”
… säger ostmackeromantikern. Som gillar att sitta på vassa stenar och äta. Som vid minsta antydan till mörka moln får friluftsliv i blick och väser, ”hm, det drar ihop sig till snötornado… ska vi inte bre lite mackor och duka i skogen?” Ty sån är ostmackeromantikern. Den sjuke bastarden.

Syndabocken är för en gångs skull lätt att peka ut: Det är skolans fel.
I mitt fall Ytternäs skola.
J'accuse, Ytternäs! J'accuse, goddamnit!
70-talets skola (och kanske dagis) upphöjde det där eviga smörgåsätandet ute i ödemarken till religion. Vi barn blev lurade att tro att vi var lyckliga när vi fick vila våra magra manchesterarslen på iskalla stenar. Att det var höjden av salighet att sitta i en snödriva och förfrysa anus i en gles tallskog och äta stela ostmackor och dricka chokladdryck med skinn på medan snoren rann.
Friluft var lycka, sa de.

Lycka? Vi satt ju för helvete där för att vi var fattiga.

Det var ren och skär DDR-fattigdom och vi svalde snacket om lycka med hull och hår. Hade inte skolan och våra familjer varit så skrattretande panka skulle vi ha suttit på restaurang och käkat kråck mischjö eller påms frits och sköljt ner det med Cola. Som dagens ungar. De får visserligen problem med kolesterolet redan innan de fått moppe, men vi hade inte ens chansen att välja allt det onyttiga.
För vi åt hårda ostmackor bakom en cistern i fulskogen nere vid stadens oljehamn.

Ostmackeromantikerna är helt enkelt resultatet av åratal av skogsmulleindoktrinering, förorsakad av penningbrist. Och nu blir det lite känsligt: min flickvän är en av de där ÅBÅJ-människorna. Hon kan inte ens se en sketen snöflinga utan att börja yra om bröd och ost och gurka i ryggsäcken och ljummen, kackfärgad dryck som dricks ur ett plastlock från en bucklig termos. Ja. det är lite osunt.
Men hon är min flickvän och jag älskar henne. Så det är väl inte så konstigt att jag knyter näven i fickan och jublar lite tyst när Väder-Jesus, han med hockeyfrillan, gråter ut i Expressen och säger att ”Vasaloppet är hotat” och att framtidens vintrar kan bli väldigt snöfria på våra breddgrader.
För snöfri betyder ostmackefri. Frihet från DDR-oket. Frihet från friluftsmanin.
Man får ta det gouda med det onda.

(Publicerad december 2006 i tidningen XIT)

No We Can’t

2009-04-14T20:45:00.002+02:00

Det finns en man i Mariehamn som alltid ler.

Jag har aldrig sett honom utan Leendet. Det går från öra till öra. Stort, vitt och möjligen en aning panikslaget. Som Jokern i Batman, fast utan sminket.

Jag har alltid varit övertygad om att något är på tok med karln. Att han har en hemlig Fritzl-källare därhemma. Eller att han går omkring med en högljudd röst i huvudet som skriker DU MÅSTE DÖDA DEM ALLIHOP dygnet runt, en röst som han försöker tysta ner genom att le. Och vara positiv.

Jag undviker helst den mannen.

Om jag ser honom på stan vänder jag huvudet åt ett annat håll. Låtsas som om jag inte ser honom. Smiter in i en affär. Hukar mig. Sväljer tungan, ringer 112 och svimmar.

Jag tycker att han är lite obehaglig.

”Han måste dölja något”, brukar jag tänka, just innan jag tappar medvetandet där på butiksgolvet.

Det är något med positiva människor. Jag vet inte. Positiva människor, de står i hällregnet vid busshållplatsen, utan paraply, med 45 minuter till nästa buss, med munsår och magkatarr, och lyckas ändå hitta något härligt eller bra eller vackert i situationen. Som den där serieteckningen där en man står med foten fastklämd i en stängd dörr. ”Foten i kläm?” frågar någon. ”Jajjamänsan”, svarar mannen lyckligt.

Idiot.

Positiva människor irritererar mig. Gör mig misstänksam. Men jag vet inte varför.

”Det är så med oss som har finländskt påbrå. Vi mår inte bra om vi inte mår lite dåligt”, brukar jag säga till mina kollegor på jobbet. Jag skyller min sura livssyn på mitt ursprung. Och kollegornas hurtiga och positiva inställning till livet har jag alltid sett som ett litet handikapp. ”Det är lite synd om svenskarna, de är så positiva”, har jag sagt till mig själv.

Men nu. Något har hänt. O-ba-ma. Urk. Jag vet inte.

Jag vet inte om det är Obama, eller om han bara är ett symptom på något. Men det känns som om den här ljusa synen på livet, tron på förändring och tron på det positiva håller på att få fotfäste lite överallt i världen. ”Yes we can” och allt det där.

Jag vet inte om jag gillar det. Det känns inte trovärdigt.

Jag såg förresten Obamas installation på tv. Hans tal efteråt var nästan för bra för att vara sant. ”Han låter vettig, smart, förtroendeingivande, positiv och stark. Det kan inte vara sant. Det måste vara ett avsnitt av 24 och han kommer att bli skjuten när som helst. Var fan är Jack Bauer?”, mumlade jag för mig själv.

Men inget dåligt hände.

Och efter talet följde en lååång parad längs en öppen gata. ”NU går det åt helvete”, tänkte jag, ”NU kommer skotten”.

Men inget dåligt hände då heller.

Jag kan inte hjälpa det. Jag är den typen som förväntar mig en krasch varje gång jag ser ett flygplan fladdra in över en landningsbana. Och vad beträffar Obama och hela den där ”Yes we can”-grejen han har väckt hos folk så väntar jag fortfarande på kraschen. Den måste komma. Den kommer att komma.

Fast jag KAN ju ha fel. Den kanske inte kommer.

Det KAN ju vara så att den påfrestande mannen i Mariehamn inte alls har någon Fritzlkällare. Han kanske bara är väldigt trevlig.

Världen kanske är god.

Men… näh. Skulle inte tro det.

(Publicerad 14 februari i tidningen Nya Åland)

Längtan efter fula, vackra Finland

2009-04-14T20:29:00.005+02:00

Det finns en vägsträcka utanför Salo, någon timme öster om Åbo, i Finland, som är så oerhört ful och trist och deprimerande att läkare faktiskt avråder människor från att köra där.

Varje gång jag färdas den sträckan och sitter och iakttar de trista, slitna husen och de håglösa små ölbarerna vid vägrenen, då fylls jag av en stark men märklig känsla:

Jag är hemma.

Det låter ju inte klokt, förstås. Och det är det väl inte heller.

För det första eftersom jag aldrig har bott i ett självmordsgrått hus utanför Salo. För det andra för att jag inte längre talar någon finska. Och för det tredje eftersom jag har tillbringat högst sju år av mitt liv öster om Åland.

Jag borde inte kunna känna så.

Jag kan dessutom få samma diffusa känsla av hemlängtan av vissa program på den där finska blandkanalen som visas på svensk tv.

Som den här dokumentärfilmen jag nyligen råkade zappa in på.

I filmen blir en äldre finsk man intervjuad. Han sitter vid ett vaxduksprytt köksbord i sitt ensligt belägna trähus någonstans i Ingenstansivaara i mellersta Finland. Han har bott där sedan 1953 och kommer aldrig att flytta.

Han dricker kaffe direkt från fatet. Då och då tittar han ut genom fönstret samtidigt som han eftertänksamt svarar på reporterns frågor.

Ibland blänger han bara ner i bordet och torkar sin ådriga näsa med en leverfläckig hand. Han pratar lågmält, tar långa pauser mellan svaren. Från hans köksradio ljuder urgammal finsk tango, som vid något tillfälle bryts av en entonig väderleksrapport. De skarpa finska s:en skär genom tystnaden i det omoderna köket.

Då och då kryddas intervjun av inklippta bilder på mannen när han vaggar fram i regnet ute på sin stora gård. Han går in i ett uthus och kommer ut med en yxa. Sedan hugger han lite ved. Han stannar upp ibland för att torka den stora, träiga näsan.

Jag lyckas snappa upp enkla fraser, korthuggna konstateranden från mannen, han säger att ”man vänjer sig” och ”jag är gammal, jag ska inte klaga”. Och så musiken till, tangon från radion. Jag blir helt förhäxad. Det är vackert, vemodigt, antagligen oerhört stereotypt och förnedrande för hela det finska folket, men jag struntar i det, för jag älskar när de intervjuar ensamma finnar som vaggar omkring på sina gårdar och säger att ”jo, visst blev det ensamt när Kyllikki dog” och ”Ibland spelar de en fin bit på radion, det är väl något slags sällskap”.

Det är underbar tv. Den får mig att vilja hugga ved med den där mannen, att hänga med på hans eländiga lördagsdanser då han vattenkammar och parfymerar sig trots att han för länge sen gett upp allt hopp om nytt sällskap på livets sluttamp. Och trots att hans enda danspartner är döv och enbent. Och råkar vara hans bror.

Den där vägsträckan utanför Salo och de där tv-programmen ger mig ibland känslan av att mitt liv i Sverige och på Åland bara har varit en parentes och att jag en dag kommer att återvända till mitt ”riktiga” hem - det fula men vackra Finland, där jag slår mig till ro i ett slitet grått hus, med mitt goda kaffe och min yxa och min radio som enda sällskap.

Frågan är förstås vad min fru kommer att tycka.

(Publicerad 10 januari 2009 i tidningen Nya Åland)

Rökare - äckliga och snart olagliga

2009-04-14T20:18:00.003+02:00

Rökare brukar klaga på att de känner sig förföljda. Att det bedrivs något slags häxjakt mot dem. Att de blir undanskuffade och behandlade som andra klassens medborgare.

Vad är det för barnsligt jävla gnäll?

Rökare ska bara vara tysta och snälla och väldigt tacksamma för att deras snuskiga ovana inte är olaglig, och de borde dessutom jagas mer och ettrigare.

Det är egentligen konstigt att det fortfarande är socialt accepterat att röka. Vi lever ju de facto i en värld där ett välputsat och väldoftande yttre inte bara föredras, utan förutsätts.

Vi ansar kroppshår, vaxar, sprayar och applicerar krämer från topp till tå för att vi ska vara fräscha, och för att vi ska duga. Jag säger inte att det är bra, men det är så det är. Ytan är viktig. Bara att fejsa fakta.

Därför är det ju väldigt konstigt att det mitt i all denna renlighet och fräschör går omkring människor som luktar sopstation - för det gör ju rökare - och att så få ifrågasätter det.

Jag tycker det är jättekonstigt.

Om jag skulle börja gå omkring med gamla kräftskal i fickorna, då skulle jag efter bara några dagar börja lukta så vidrigt att folk i min närhet skulle få kväljningar.

”Vad är det?” skulle de fråga mellan hulkningarna. ”Varför luktar du som en kompost som har käkat kattbajs som har käkat vitlök?”

”Kräftskal”, skulle jag säga. Sen skulle jag bli idiotförklarad och socialt utstött. ”Där går kräftmannen”, skulle folk viska. Och de skulle peka och hålla för näsan och kanske kräkas lite.

Men rökare kommer undan med det. De stinker, till och med medan de inte röker. Deras hem, kläder, hår, fingrar, aura… allt stinker.

Men ingen klagar öppet.

Om det till exempel sveper in en människa med en tobaksimpregnerad jacka i en hiss så är det ingen som höjer på ögonbrynen. Ingen håller för näsan. Ingen ställer frågor.

Folk tänker på sin höjd, ”jaha, där har vi en rökare. Det är därför det luktar rutten räv härinne. Men det är okej. Så länge det inte är kräftskal eller något annat märkligt som luktar så är det okej”.

Mycket konstigt.

Rökare, det är så här: För mig får ni röka hur mycket ni vill. Ni får röka tills lungorna abdikerar och kommer krypande upp ur era gula halsar och ber om nåd under era nattliga hostattacker.

Ni får röka tills ni får den där grötiga, rossliga rösten som alla storrökare får till slut, den som - framför allt på kvinnor - är så oerhört obehaglig.

Jag bryr mig inte.

Så länge ni duschar och tvättar kläderna innan ni går ut bland folk, så bryr jag mig inte.

Men ska ni gå ut och lukta tobaksfest, då får ni inte stå nära mig. Och framför allt inte nära mitt barn. Inte bara för att lukten är äcklig - nu kommer smashen - utan för att lukten faktiskt är farlig.

Googla på ”third hand smoke” så kan ni läsa om varför det bara är en tidsfråga innan det blir straffbart att röka. Hurra för hysteriska hälsolarm!

Rökare, se gärna detta som ännu en häxjakt. Det är jag som står längst fram i mobben med den brinnande facklan och högaffeln.

Slutligen: Grattis, duktiga mamma! Hade inte du lagt av hade jag inte vågat skriva den här väldigt politiskt korrekta och opportunistiska texten.

(Publicerad 17 januari 2009 i tidningen Nya Åland)

Ekollon och män med maskiner

2009-04-13T14:13:00.003+02:00

Jag hamnar alltid i ett märkligt underläge mot män med maskiner.

Det spelar ingen roll vad jag gör, för när de sveper in med sina blåbyxor som dignar av verktygsbälten och pennor och fack, då tar jag automatiskt ett kliv tillbaka och lägger armarna i kors över bröstet, defensivt.

Sen står jag i bakgrunden och låter dem göra vad det nu är de gör.

Precis så blir det på höstens stora fixardag på sonens dagis. Klockan 10.00 en blåsig lördagsmorgon samlas alla föräldrar i god, svensk, demokratisk ordning i dagisets hall – mammorna med termosar, papporna med något praktiskt i blick.

Några av papporna har dessutom byxor som är proppfulla med skruvmejslar, borrmaskiner och kanske, misstänker jag, även små elkraftverk.

Jag har ett par håliga jeans. (Hålen beror på min korthållare av metall, den har nött sönder tyget genom fickan och är det enda jag har med mig som ens påminner om ett verktyg.)

”Jaha, här har vi listan på vad som ska göras”, säger pappan med de största verktygsbyxorna. Det rasslar och skramlar om honom. Han ser ut som en liten, lördagsöppen järnhandel i blått tyg.

De andra papporna skockas kring honom. De nickar och pekar på fixarlistan, de hummar och de pekar igen, och inom ett par minuter är det full verkstad på dagiset: Det är pappor som borrar, pappor som skruvar ner hyllor, pappor som tillverkar stöttor till saker som måste stöttas. Maskinerna räcks från hand till hand, från verktygsbyxa till verktygsbyxa.

Min uppgift: Såga till två 20-centimeters lister i balsaträ med en av dagisets miniatyrsågar.

Det tar 52 sekunder.

Sen tar jag ett kliv tillbaka, lägger armarna i kors över bröstet och tittar.

De andra papporna skrockar och borrar, hamrar och sågar, gör hål i saker och fäster dem vid andra saker. Under tiden drar de skämt om bärande väggar och andra saker som omöjligt kan vara roliga.

Jag ser mig omkring efter fler saker att göra. Men alla uppgifter är redan utdelade. Jag flyttar på mina två balsalister lite grann. Lägger tillbaka miniatyrsågen där jag tog den. Harklar mig och går till ett annat rum, låtsas se ut som om jag letar efter något. Mumlar för mig själv och går tillbaka.

Verktygsbyxorna ser mig inte ens.

Jag bestämmer mig för att avsky varenda jävel av dem. Fast ingen av dem har gjort något fel. De har inte ens varit otrevliga.

Men jag vill avsky dem för att de är utrustade med en massa verktyg, och för att de tycker att det är så lätt att bara ta för sig av fixaruppgifterna utan att ens behöva fråga vad någon annan tror och tänker.

Jag smiter till köket och dricker en kopp svart kaffe med extra martyrskap, inget socker.

Sen går jag ut på gården, till mammorna. De sopar.

Till min stora glädje ser jag ett fåtal pappor där också. Maskinlösa. Jag går fram till dem, vi utbyter plågade blickar och jag tar en sopkvast.

Sanden från sandlådorna virvlar omkring i blåsten och med jämna mellanrum kommer en extra hård vindby och sveper ner tonvis med ekollon på marken, för att riktigt understryka det meningslösa i vårt sopande.

Sand och ekollon.

Helvete.

På insidan skrattar verktygsbyxorna, förmodligen åt något dåligt byggskämt.

(Publicerad 4 oktober 2008 i tidningen Nya Åland)

God jul, vi är ju ändå körda

2009-04-13T13:56:00.004+02:00

Mitt på det ubåtslånga julbordet ligger ett avhugget grishuvud, ett äkta, med äpple i munnen och brännskadad hud i ansiktet, eller säger man kanske griljerad? Det rödbruna skinnet och de tomma ögonhålorna borde kanske störa mig, men icke, för jag är bjuden på julbord med jobbet och akta sig, fru Söderström, vad jag smörjer kråset.

Jag slabbar runt lite bland kalvsylta, björnfilé, slaskrulta, konaglar och hästfoster och de andra läckerheterna som hör julbordet till. De små skyltarna med rätternas namn ger mig kväljningar, visst, men det mesta smakar ju fantastiskt, så jag förtränger vad jag stoppar i munnen och koncentrerar mig istället på hur det smakar. Yummy.

Ty julen är den tid på året då vi vill att saker och ting ska vara som saker och ting alltid har varit. Ett julbord ska således se ut som ett julbord, så kom inte hit med nån jävla hummus, hör du det? Julen är en tid av traditioner och traditioner ruckar man inte på.

På det lilla planet, inom familjen, medför det problem av det mindre slaget.

Som att det ”för i helvete inte går att kombinera leverkorv med ungsbakt pannkaka på ett julbord” eller att ”tomten inte får komma före klockan fyra, är du full eller?”, men så blir det ju ofrånkomligen när familjer firar ihop och försöker kombinera sina jultraditioner under en och samma julafton.

Ingen vill backa, julen ska vara som julen alltid har varit och ”vår familj har minsann alltid ätit lingonpalt på julen så nu är du så god och gör plats på serveringsvagnen, till exempel bredvid er farbror Sigges äckliga sellerilåda, vad fan är det för julmat egentligen?”

Nå, det är ju inget problem som inte lite mutklappar kan åtgärda. No biggie.

På det större planet däremot, rent globalt alltså, skvallrar vår kärlek till traditioner, och vår ovilja att förändra oss, om att vi givetvis är körda.

Det är väl rätt självklart: Det som kan ses som ett sympatiskt, mänskligt drag, nämligen behovet av att klamra sig fast vid rutiner, vanor och sedvänjor - och det gäller inte bara julen - måste ju också ses som vår stora svaghet.

Vi kan ju inte ändra på oss. Vi vill inte.

Vi klarar ju inte ens av att avstå från vårt käraste slaktavfall på julbordet, och det trots att det egentligen är en miniuppoffring, och det dessutom finns klara bevis för att köttindustrin skadar klimatet, etc, yada yada, ja ni vet ju, jag orkar inte tjafsa om det - så vad talar för att vi skulle kunna göra de där andra, större, livsviktiga förändringarna som krävs (påstås det) för att jorden inte ska skrumpna ihop och dö som en övergiven fårtestikel på julbordet?

Ingenting alls. Inte ett skit.

Möjligen - om de ligger lägligt till i affären, både placerings- och prismässigt - kan vi tänka oss att köpa lågenergilampor. Och vika mjölktetror. Men förutom det? Sluta köra bil?

Inte en chans, Frans.

Med den tanken i huvudet glider jag förbi julbordets rader av grisfötter, drontsnablar och tryfferad hönshaka, allt ska ner, jag tänker inte ha dåligt samvete, ett julbord SKA se ut som ett julbord och det som är gott är gott, vi är ju ändå körda.

Jag tänker ha en God Jul ändå.

Ni gör som ni vill.

(Publicerad 20 december 2008 i tidningen Nya Åland)

Lägg ner vuxentjafset

2009-04-13T13:35:00.004+02:00

”Asså NÄR blir man vuxen EJENGKLIEN?”

Den energiska tjejen ställer frågan till oss andra kring förfestbordet. Hon har just avslutat en monolog om saker som ”vuxna” människor gör. Som till exempel att köpa kombi, pensionsspara, använda en separat börs för småpengar och kunna ha en massa godis hemma utan att äta upp allt på en gång.

”Asså vuxen på riktigt?” förtydligar hon.

De andra kring bordet blir exalterade och förslagen haglar snart: När man tömmer luddfiltret. När man har en ekonomisk buffert. När man håller pappret kring pinnen när man äter glass för att inte bli kladdig om fingrarna. När man tycker att det är roligare att köpa julklappar än att få.

Och de skrattar, och de pratar om vuxenpoäng och vuxentester på nätet, och jag ruttnar och dör och blir uppäten av maskar, och jag förbannar Fredrik Lindström som på 90-talet var tvungen att introducera hela det här ”vuxentänket”, som numera är ett obligatoriskt kallpratämne på alla fester för folk under 30.

Den energiska tjejen är uppe i varv: ”Känner inte ni också er som bluffar som kan bli avslöjade när som helst? Tror inte ni också att alla andra är bättre på sina jobb än ni?” Hon fnissar förtjust åt sina egna funderingar (alltså Fredrik Lindströms funderingar) och tittar förväntansfullt på oss andra.

Och jag vill säga till henne att snälla, shut up, håll käften, vi kan väl prata om något som inte låter som en tio-i-topplista som redan finns på 5000 ”unika” svenska bloggar, vad sägs om att anstränga oss lite, byta ämne, till långfärdsskridskor, vitvinssåser, VAD SOM HELST men inte vuxenpoäng eller de där ”Mina vänner”-böckerna för nyvuxna. Jesus.

Jag känner mig jättetråkig och sur.

Då kommer jag att tänka på Kristina Lugns pappa.

För när poeten Kristina Lugn var liten, då var hennes pappa så upptagen hela tiden, men en dag lovade han henne att de skulle gå på bio, han hade till och med köpt biljetter på förhand så att de säkert skulle få plats.

Dagen därpå gick en lycklig och stolt Kristina hand i hand med sin älskade pappa, ÄNTLIGEN bara hon och han, och de promenerade en hel timme in till staden där biografen låg. När de sen hade stått i kö en lång stund med biljetterna redo i handen, och kommit nästan ända fram till luckan, då vände sig pappan mot sin lilla Kristina och sade: ”Nu, Kristina, ska du få lära dig om besvikelser”.

Varpå han tog biobiljetterna och stoppade dem tillbaka i innerfickan. Och sen gick de hem igen. Sann historia.

Och plötsligt har jag ett svar till den energiska tjejen: ”När man gör korkade misstag, fattar värdelösa beslut, men tvingas leva med konsekvenserna, ta ansvar. Då är man vuxen.”

Men det säger jag inte.

Istället säger jag: ”Jag tror att man är vuxen när man slutat tänka på sitt eget liv i fåniga hittepåtermer som vuxenpoäng.”

Det blir tyst kring bordet. Med en enkel mening har jag sugit glädjen ur ett hjärtligt samtalsämne. I det ögonblicket är jag Kristina Lugns pappa - en glädjedödare som har valt den trista, sura vägen. Men jag tar konsekvenserna och deltar plikttroget i sällskapets ansträngda tystnad.

Jag blir nog inte bjuden nästa gång.

Känns okej.

(Publicerad 13 december 2008 i tidningen Nya Åland)

Vi släck int!

2009-04-13T13:27:00.004+02:00

Det är lördagen den 28 mars 2009. Earth hour day.

Dagen för Den Stora Släckningen.

Och jag är på tå. Beredd.

Ända sen torsdagen har jag fnulat på vad jag ska säga på måndagen, när folk oundvikligen kommer att ställa Frågan:

”Släckte DU? Visade DU solidaritet med VÄRLDEN?”

Redan på lördagseftermiddagen har jag svaret klart:

”Nej, vi släckte inte. Vet du vad som händer om alla i hela Sverige släcker lamporna i en timme? Jo, det ska jag säga dig: INGENTING! Inte ett skit! Det blir inte ens ett gupp i statistikkurvan över årsförbrukningen av el. Det är bara onani för ditt samvete. En tom gest. Skryt för grannarna. Som ett gigantiskt kedjebrev: släcker du inte lamporna hatar du jorden och vill bränna kattungar levande. Och jag hatar kedjebrev. Därför släckte vi inte.”

Jag tittar ut genom köksfönstret. Mörkret sänker sig och jag har inget bättre för mig än att fortsätta gräla med min osynliga meningsmotståndare:

”Vem som helst kan släcka lampan i en timme. Du har ingen anledning att stå där och peka. Var inte du i Thailand förra månaden? Din jävla hycklare. Semestra i Åmål nästa år om du är så sugen på uppoffringar. I ett tält av wellpapp. Lördagsjippot var en myskväll utan värde – det var kvällen då världens alla naiva mähän satt hand i hand i sina kök och sjöng ”We shall overcome” i mörkret.”

Kinderna hettar. Jag spejar ut mot grannhusen. Gömmer mig bakom nerdragna persienner. Inser att flera grannar redan släckt. Jag noterar skuggor från fladdrande stearinljus. ”Ögontjänare”, morrar jag.

Senare, när mörkertimmen officiellt är över, är det svensk landslagsfotboll på tv:n. I halvtid ska hunden kvällspinkas. På vägen ut får jag i hastigheten på mig min hustrus jacka. Den är för liten, har alldeles för korta ärmar, men jag bryr mig inte, ska bara vara ute fem minuter.

När jag kommer ut står resten av radhuslängan där och gungar på hälarna på sina små uppfarter. De passar på att tjuvröka och smyghutta lite i halvtid.

Vår favoritgranne och hundvakt, pigga tant Rut, får syn på mig. Hon rusar fram, greppar tag i mina kinder och ruskar till så att saliven skvätter. Hennes ögon är lördagsglansiga.

”Fred, ni SLÄCKTE väl ikväll?” säger hon mitt i kindryckandet.

Åh. Redan. Jag drar efter andan, osäkrar mina argument. Nu kör vi.

”Nej-”, börjar jag.

Men i samma ögonblick som jag säger det ser jag något i hennes ögon: Besvikelse? Jo. Jäklar.

Jag tappar tråden.

”… ingen mätbar effekt”, försöker jag.

”Jag förstår”, säger Rut och släpper mina kinder.

”… som ett kedjebrev”, fortsätter jag.

”Ja, du har säkert rätt”, säger Rut och ler trött, och sen, liksom lite i förbifarten, krossar hon mig: ”Men jag tänkte att det kunde vara trevligt att göra något tillsammans med andra människor”.

Åh. Nej. Det låter så enkelt när hon säger så. Så perfekt. Så självklart. Och hon har bergis inte ens övat.

Och när jag ser mig själv lite grann från sidan, där jag står i mina tofflor och mina skrattretande korta ärmar och huttrar och stammar fram sura gubbargument, kan jag inte låta bli att skratta lite.

Jag ser direkt löjlig ut.

Kanske till och med snäppet löjligare än Earth Hour Day.

Men ändå: Jag släcker inte nästa år heller.

(Publicerad 3 april 2009 i tidningen Nya Åland)